Aime; sagostund 8, det sa klick
En dag klev Aime in i det lilla posthuset med mobilen i högsta hugg. Hon tittade upp och såg massa ungdomar som kommit dit av samma anledning som hon, så hon sänkte rösten lite när hon pratade in i headsetet. Samtalet tog slut och Aime tittade sig fundersamt omkring, hon tyckte att "någon borde jag ju känna här". Hon spejade med blicken, likt den radar som Aime och Llou utvecklat för att få syn på snygga killar, men varken någon snygg kille eller någon som Aime kände fanns att skåda.
Men då plötsligt... Aime tog några snabba steg fram till sin träningskompis Mattias. Mattias i sin tur verkade bli glad att se Aime och de fortsatte tillsammans med alla ungdomar, ledsagade av en postis, in till fikarummet. Där satte de sig ned. In kom sedan tre killar till, Mattias kompisar, och en av dem var rent ut sagt gorgeous. Han utrålade självsäkerhet, lugn och var otroligt charmig. Aime kunde inte slita blicken ifrån honom. Vem var denna mysiska kille med det underbara leendet? Han var social, precis som Aime, och han var bara, wow.
Nu sitter Aime hemma och undrar om och när hon får se honom igen. Kanske får de båda jobbet i sommar. Kanske träffas de någon annanstans. Kanske är det ödet.
Men då plötsligt... Aime tog några snabba steg fram till sin träningskompis Mattias. Mattias i sin tur verkade bli glad att se Aime och de fortsatte tillsammans med alla ungdomar, ledsagade av en postis, in till fikarummet. Där satte de sig ned. In kom sedan tre killar till, Mattias kompisar, och en av dem var rent ut sagt gorgeous. Han utrålade självsäkerhet, lugn och var otroligt charmig. Aime kunde inte slita blicken ifrån honom. Vem var denna mysiska kille med det underbara leendet? Han var social, precis som Aime, och han var bara, wow.
Nu sitter Aime hemma och undrar om och när hon får se honom igen. Kanske får de båda jobbet i sommar. Kanske träffas de någon annanstans. Kanske är det ödet.
Kommentarer
Trackback
