Aime; sagostund 9, om att flyga och att flyga
I den lilla skolan på vägen bland änglar så var det ikväll en kick-off take-off. Mycket passande eftersom skolan som Aime Chouette och Llou Wilde gick i påminde lite om himlen, fast utan Philadelphiaost.
Hemligheter avslöjades, heta möten i hissen och bland folkvimlet uppstod och klackar nötte det, redan nu, nötta golvet. Det var minst sagt en lyckad kväll. Dagen hade ju tidigare förgyllts av en ung man Jacob, som fick både Aime, Llou och Matilde på fall. Få tre flugor i en krasch, kanske det heter.
- Jacob, kom tillbaka! ropade Llou kärleksfullt och ängsligt efter de skiljts åt vid fredshemmets sida.
Men Jacob kom inte tillbaka. Llou kan nu endast trösta sig med att, om det är ödet, så ses de igen.
STAY TUNED FOR NEW PIXS FROM AIME AND LLOU
(I leave this to you Llou)
Aime; sagostund 8, det sa klick
En dag klev Aime in i det lilla posthuset med mobilen i högsta hugg. Hon tittade upp och såg massa ungdomar som kommit dit av samma anledning som hon, så hon sänkte rösten lite när hon pratade in i headsetet. Samtalet tog slut och Aime tittade sig fundersamt omkring, hon tyckte att "någon borde jag ju känna här". Hon spejade med blicken, likt den radar som Aime och Llou utvecklat för att få syn på snygga killar, men varken någon snygg kille eller någon som Aime kände fanns att skåda.
Men då plötsligt... Aime tog några snabba steg fram till sin träningskompis Mattias. Mattias i sin tur verkade bli glad att se Aime och de fortsatte tillsammans med alla ungdomar, ledsagade av en postis, in till fikarummet. Där satte de sig ned. In kom sedan tre killar till, Mattias kompisar, och en av dem var rent ut sagt gorgeous. Han utrålade självsäkerhet, lugn och var otroligt charmig. Aime kunde inte slita blicken ifrån honom. Vem var denna mysiska kille med det underbara leendet? Han var social, precis som Aime, och han var bara, wow.
Nu sitter Aime hemma och undrar om och när hon får se honom igen. Kanske får de båda jobbet i sommar. Kanske träffas de någon annanstans. Kanske är det ödet.
Men då plötsligt... Aime tog några snabba steg fram till sin träningskompis Mattias. Mattias i sin tur verkade bli glad att se Aime och de fortsatte tillsammans med alla ungdomar, ledsagade av en postis, in till fikarummet. Där satte de sig ned. In kom sedan tre killar till, Mattias kompisar, och en av dem var rent ut sagt gorgeous. Han utrålade självsäkerhet, lugn och var otroligt charmig. Aime kunde inte slita blicken ifrån honom. Vem var denna mysiska kille med det underbara leendet? Han var social, precis som Aime, och han var bara, wow.
Nu sitter Aime hemma och undrar om och när hon får se honom igen. Kanske får de båda jobbet i sommar. Kanske träffas de någon annanstans. Kanske är det ödet.
Aime; sagostund 7, åskmolnet
Trots att solen sken över en nyckfull tisdag spred Aime bara ilska omkring sig. Tankarna flammade, ja nästan brann, av onda funderingar och hon visste själv om att hon hade fastnat i en bana utan slut. Hon var själv tvungen att avsluta det svarta runt omkring henne, men hur?
Hon försökte allt:
- le utan anledning
- gå snabbt
- vila/sova
- äta fiskpinnar
...men förgäves. Ingenting verkade muntra upp Aime, som i vanliga fall spred solsken, vare sig solen själv sken eller ej. Timmarna gick och dagen blev till kväll, kvällen till natt. Hon hade bara en och en halv timme på sig innan dygnet skulle slå om till nästa då hon kom på det. Det hon behövde var att lyssna på andras petitessproblem och skratta åt dem. Det hon behövde var Sex and the city.
Snipp snapp snut, så var sagan (för den här gången) slut
Hon försökte allt:
- le utan anledning
- gå snabbt
- vila/sova
- äta fiskpinnar
...men förgäves. Ingenting verkade muntra upp Aime, som i vanliga fall spred solsken, vare sig solen själv sken eller ej. Timmarna gick och dagen blev till kväll, kvällen till natt. Hon hade bara en och en halv timme på sig innan dygnet skulle slå om till nästa då hon kom på det. Det hon behövde var att lyssna på andras petitessproblem och skratta åt dem. Det hon behövde var Sex and the city.
Snipp snapp snut, så var sagan (för den här gången) slut
Aime; sagostund 6, intuition
It was a regular Monday morning and Aime was just saying her greetings to her fellow mates as she walked through the narrow doorway into the assembly room. She strutted, as if she was a model, right up to the locker and opened it with a instinctive movement. She could tell that there was some cleaning to be done and got right to it. About seven minutes later, she took her books and began, again, to strutt throughout the assembly room.
It was right about then she felt it. She could suddenly see her future. It was pure... yes, intuition. As she was walking step by step in her Manolo Blahnik's she saw a man. The most beautiful man she had ever laid eyes on. The sound of her high heels arousing her from daydreaming, she took the last step out to the entrance.
There he was. The man of her dreams. Well, at least the dreams she had had just a few seconds ago. He didn't seem to notice her at first, but then he saw her in the corner of his eye. He turned around and faced Aime, who was now glowing with passion.
The look they shared was unforgettable.
Aime; sagostund 5, en bra dag
Aime vaknade med ett ryck. Hon vände sig tvärt i den varma sängen och blickade upp mot klockan. Hon hade sovit för länge. Hon skulle möta Llou och Rospanda vid simhallen klockan 10.00. Klockan var nu 08.47, och den tickade på snabbare än Aime hade önskat. Hon vände sig om, bestämde sig för att strunta i simningen och sova istället.
08.48:
Aime var i full flärd med att sätta på sig sina kläder och tvätta bort sminket från gårdagen (ja, hon hade varit så trött att hon somnat på fläcken). Frukost fixades iordning vid 09.05 och hon lämnade huset på le grand tour 09.28.
10.00:
Hon hade hunnit. Hon var på badhuset och skulle just betala inträde när...
"Ursäkta, har du Maestrokort?"
"Öhm... ja...? ....funkar det inte då eller?"
Och det gjorde det tydligen inte. Aime behövde således gå upp till metron igen, hitta en bankomat, ta ut pengar, gå tillbaka igen och sedan in. Hon var en halvtimme sen in till bassängen.
Rospanda dök (höhö) aldrig upp. Llou och Aime var förkrossade, men satte sig sedan i bastun och mjuknade upp en aning. Deras dag fortsatte sedan i en ytterst glad stämning. De for till forumet, åt thai merveilleux för 36,50 och satt och pratade i... ja, tre timmar? Resultatet blev matmonster:
llous matmonster aimes matmonster
(Off the record: jag vet att llous är mycket finare, men till mitt försvar kan jag säga att 1. hon hade pinnar, jag hade kniv och gaffel, 2. hon satt i minst 45 minuter, jag gjorde mitt på 2.)
Efter ett långt samtal satte sig Aime på bussen till le slusse, och sedan på metron mot Eutorge. Där skulle Aime träffa sin maman, men först skulle Aime tydligen träffa någon annan, för på metron...
...och han var goodlooking indeed. Han stod nära Aime i exakt 11½ sekund, han gick av vid le grand central.
Aime och maman åt gott och såg sedan la première de "Hommes qui déteste des femmes" (Män som hatar kvinnor). Både Aime och maman tyckte mycket om filmen. Båda är ju förstås stora fan av boken - plus de två andra såklart. På vägen hem fick maman fnatt och gjorde detta:
...notera priset. Är man bäst så är man
08.48:
Aime var i full flärd med att sätta på sig sina kläder och tvätta bort sminket från gårdagen (ja, hon hade varit så trött att hon somnat på fläcken). Frukost fixades iordning vid 09.05 och hon lämnade huset på le grand tour 09.28.
10.00:
Hon hade hunnit. Hon var på badhuset och skulle just betala inträde när...
"Ursäkta, har du Maestrokort?"
"Öhm... ja...? ....funkar det inte då eller?"
Och det gjorde det tydligen inte. Aime behövde således gå upp till metron igen, hitta en bankomat, ta ut pengar, gå tillbaka igen och sedan in. Hon var en halvtimme sen in till bassängen.
Rospanda dök (höhö) aldrig upp. Llou och Aime var förkrossade, men satte sig sedan i bastun och mjuknade upp en aning. Deras dag fortsatte sedan i en ytterst glad stämning. De for till forumet, åt thai merveilleux för 36,50 och satt och pratade i... ja, tre timmar? Resultatet blev matmonster:
llous matmonster aimes matmonster
(Off the record: jag vet att llous är mycket finare, men till mitt försvar kan jag säga att 1. hon hade pinnar, jag hade kniv och gaffel, 2. hon satt i minst 45 minuter, jag gjorde mitt på 2.)
Efter ett långt samtal satte sig Aime på bussen till le slusse, och sedan på metron mot Eutorge. Där skulle Aime träffa sin maman, men först skulle Aime tydligen träffa någon annan, för på metron...
...och han var goodlooking indeed. Han stod nära Aime i exakt 11½ sekund, han gick av vid le grand central.
Aime och maman åt gott och såg sedan la première de "Hommes qui déteste des femmes" (Män som hatar kvinnor). Både Aime och maman tyckte mycket om filmen. Båda är ju förstås stora fan av boken - plus de två andra såklart. På vägen hem fick maman fnatt och gjorde detta:
...notera priset. Är man bäst så är man
Aime; sagostund 4, le(j)on
En kväll i sena februari insåg plötsligt Aime att hon hade hittat något. Hon borde sett det tidigare, men nej, det var först nu hon hade fått upp ögonen. Han hade alltid varit killen bredvid, ingen man lade märke till. Eller var han? Ja, hon hade ju tänkt tanken några gånger, men alltid stoppat halvvägs. Det var ju han... Inte var väl han en sån som man ville... Eller?
Svaret hade varit så uppenbart redan den första kvällen i januari, sena januari, ja, ganska precis en månad sedan. Men ändå hade hon inte förstått till fullo vad det var som hände tills den där kvällen i februari. Och våren var ju inte ens här än. Är det inte då all kärlek spirar? Eller är det i februari? Hon visste ingenting längre. Hela hennes värld var upp och ned - och hon välkomnade det.
Svaret hade varit så uppenbart redan den första kvällen i januari, sena januari, ja, ganska precis en månad sedan. Men ändå hade hon inte förstått till fullo vad det var som hände tills den där kvällen i februari. Och våren var ju inte ens här än. Är det inte då all kärlek spirar? Eller är det i februari? Hon visste ingenting längre. Hela hennes värld var upp och ned - och hon välkomnade det.
Aime; sagostund 3, överjaget
En dag efter långa timmar i Michel Élias fick Aime och Llou till deras stora överraskning sluta tidigare. Deras mattelärare var sjuk, och eftersom varken Aime eller Llou var motiverade att plugga in olika mönster hamnade de istället bakom några andra i klassen som spelade Harry Potter och Hemligheternas kammare på datorn. Det var spännande och snart stod alla bakom stackars Anne (som var den som styrde Harrys steg).
Aime fick dåligt samvete för att hon var i skolan och inte gjorde något, så hon tyckte att hon likagärna kunde åka hem för att plugga till det stora kraftprovet. Men först skulle hon hämta sin fina klocka som hon beställt. Detta betydde att Aime först behövde åka åt ena håller för att hämta klockan, och sedan tillbaka åt andra hållet för att åka hem. Men Aime brydde sig inte, hon var glad eftersom hon och Rospanda klarat en uppgift först av alla tidigare under dagen. (Virtual high five)
När Aime satte sig på metron hemåt så tänkte hon; "vid Villelehage kommer Llou och Matilde kliva på". Och vad är det som händer när metron saktar in? Jo, Aime ser hur Llou och Matilde står redo att gå in i just den vagn som Aime satt i. (Dessutom råkade Aimes pappa befinna sig i samma metrovagn.)
Är det så att Llou och Aime utvecklat någon slags telepati? Och vad kan den leda till? Mästerverk? Ja, antagligen.
Aime fick dåligt samvete för att hon var i skolan och inte gjorde något, så hon tyckte att hon likagärna kunde åka hem för att plugga till det stora kraftprovet. Men först skulle hon hämta sin fina klocka som hon beställt. Detta betydde att Aime först behövde åka åt ena håller för att hämta klockan, och sedan tillbaka åt andra hållet för att åka hem. Men Aime brydde sig inte, hon var glad eftersom hon och Rospanda klarat en uppgift först av alla tidigare under dagen. (Virtual high five)
När Aime satte sig på metron hemåt så tänkte hon; "vid Villelehage kommer Llou och Matilde kliva på". Och vad är det som händer när metron saktar in? Jo, Aime ser hur Llou och Matilde står redo att gå in i just den vagn som Aime satt i. (Dessutom råkade Aimes pappa befinna sig i samma metrovagn.)
Är det så att Llou och Aime utvecklat någon slags telepati? Och vad kan den leda till? Mästerverk? Ja, antagligen.
Aime; sagostund 2, äkta kärlek + isprinsessor
(forts.)
När Llou och Aime återförenades efter en tuff helg så var stämningen som vanligt, ..eller var den? Aime undrade om Llou hade planerat hur hon skulle gå tillväga för att döda stackars Aime, som isåfall var lyckligt ovetande. Det började nere i skåphallen på Michel Élias. Deras blickar möttes, Aimes full av vörnad och Llous mystiska, men ändå nöjda blick? Llou, nöjd på en måndag, detta måste vara något lurt. Hur många hundar var begravna? Fem, kanske sex...
Väl i klassrummet intog de positioner, bredvid varandra. Aime analyserade, fram... och tillbaka.... fram, .... och tillbaka. Skulle Llou hata henne föralltid? Orden ekade i huvudet; "du är död"
Vid lunchen tog Llou Aime i sin famn och strök henne över armen. Det var över. En lång suck av lättnad avslutade allt, och de behövde inte ens yttra ord. De bara visste.
Jag KAN åka skridskor! I alla fall om Matilda är med!
...snygga isprinsessor, eller vad säger ni folket?
Aime; sagostund 1, dödshot
Det var en gång en Aime och en Llou. De bodde i Galeries Lafayette och tyckte mycket om varandra. Aime älskade att planera och fixa, särskilt speciella temadagar i skolan. Llou i sin tur älskade att gå på alla Aimes roliga temadagar.
En dag var det dags för den stora hjärtdagen. Aime hade som vanligt hållt i alla trådar och varit som en gigantisk spindel som spunnit sitt nät kring hela Michel Élias (vilket var skolan de gick i). Hon höll som bäst på att fixa det sista där på morgonen då hon såg Llous glada ansikte dyka upp framför henne.
Llou var mycket uppspelt. Hon hälsade glatt på Aime och det verkade som att Llou visste att något med riktig wow-faktor skulle hända under dagen.
Timmarna flöt förbi och kl.13.45 ungefär började avslutningen i skolans, nu ballong-, serpentin- och hjärtfyllda, aula. När lite mindre än halva avslutningen hade passerat tyckte Aime att det var dags. Nu skulle Llou bli så lycklig! Spänningen steg och Aime, som stod på scen och höll i avslutningen, kände hur luften blev tätare. Hon tog ett stadigt tag om mikrofonen och sa. Llou Wilde, kan du komma upp på scen?
Llou kom upp, och skulle få dela ut en ros. När detta var gjort var det fullständig lycka! Applåder blandades med skratt och tjut. Aime strålade och Llou.... ja, vad hade hänt med Llou?
Hon vände sig mot Aime och dödshotade henne.... (fortsättning följer)
En dag var det dags för den stora hjärtdagen. Aime hade som vanligt hållt i alla trådar och varit som en gigantisk spindel som spunnit sitt nät kring hela Michel Élias (vilket var skolan de gick i). Hon höll som bäst på att fixa det sista där på morgonen då hon såg Llous glada ansikte dyka upp framför henne.
Llou var mycket uppspelt. Hon hälsade glatt på Aime och det verkade som att Llou visste att något med riktig wow-faktor skulle hända under dagen.
Timmarna flöt förbi och kl.13.45 ungefär började avslutningen i skolans, nu ballong-, serpentin- och hjärtfyllda, aula. När lite mindre än halva avslutningen hade passerat tyckte Aime att det var dags. Nu skulle Llou bli så lycklig! Spänningen steg och Aime, som stod på scen och höll i avslutningen, kände hur luften blev tätare. Hon tog ett stadigt tag om mikrofonen och sa. Llou Wilde, kan du komma upp på scen?
Llou kom upp, och skulle få dela ut en ros. När detta var gjort var det fullständig lycka! Applåder blandades med skratt och tjut. Aime strålade och Llou.... ja, vad hade hänt med Llou?
Hon vände sig mot Aime och dödshotade henne.... (fortsättning följer)
