killing all lights

Ledtråd 4:
"För nästa ledtråd får ni leta där skymningen tar slut."

Den är bara för enkel!

Svaret på ledtråd tre kom allas vår Aime faktiskt på! Det var...


... en klocka som stannat!

Nu får ni ta revansch! Här kommer ledtråd 3:

"Nästa ledtråd ligger i den som står."

Lycka till!

Jag kan inte förstå att ni inte klarade av ledtråden! Ajabaja, kära läsare! Det gäller att tänka outside the box!
Rätt svar är:

.... trumvirvel....

MANDOLIN, så klart!

Idag var jag och Aime på gymmet för att i ett desperat försök förbränna allt påskgodis vi (eller i alla fall jag...) fått i oss. Det gick finfint, tills jag åter kom hem. Där ligger mitt påskägg så fint och väntar på mig. Den ropar lite försynt: "Kom, Llou, kom och ät! Allt är ditt, ta så mycket du orkar!". Och hur kan jag stå emot? Det är fullkomligt omöjligt. "Lika omöjligt som att ett påskägg kan prata", kanske ni tänker. Men jag lovar; det pratar med mig, det sjunger för mig. Vi förstår varandra bra, ägget och jag. Ägget känner mina svaga sidor, och vet precis vart det ska trycka för att få mig att äta tills jag storknar. Jag har helt klart ett hat-kärleksförhållande till mitt ägg. Nu kallar det på mig! Vi hörs 10 kilogram senare!

Ledtråd 2:
"Man kan ha dess namne i köket - det har inte ni - men en sådan som ni har används på tuffa tider."

I morse gick jag och min käre bror upp tidigt för att leta efter våra påskägg. Traditionsenligt borde vi ha gjort det igår, men då var jag borta, så det fick bli idag istället. Jag fullkomligt älskar jakten efter äggen, det är mycket roligare än när man väl har fått sina ägg. Påskharen som kommer till vårt hus är väldigt smart, och gillar att lämna kluriga ledtrådar efter sig. Så för er skull tänkte jag delge mig av ledtrådarna, en per dag (det var sammanlagt 8 ledtrådar). Ni får sedan försöka lista ut vad svaret är. Ni har alltså en dag på er innan jag publicerar svaret på ledtråden och ytterligare en lådtråd.

Kul va?!

Ledtråd 1:
"Påskharen har varit här! Jag har lämnat en ledtråd på en låg lav."

Kom igen och gnugga era tankeknölar! Det här är en lätt uppvärmning...

Gårdagskvällen/natten var... intressant. Jag kan däremot inte återge de exakta detaljerna, men jag tillåter mig att påstå att ens vänskapsrelation får en helt ny dimension när man är tvungen att sticka ner handen i kompisens spya.

I should know.

Ja, gårdagskvällen var som sagt mycket trevlig. Trots Rospandas "horklädsel" (läs; klänning med strumpyxor och högklackat) lyckades hon inte snärja Love. Kanske har det att göra med att hans flickvän var med? Nästa gång, då slår vi på stort. Wish us luck!

Jag kan inte må bra. Det är den enda slutsatsen jag har kommit fram till.
Ni minns väl det jag skrev förut? Det slutar nämligen inte där.
Idag har jag gått runt och känt mig yr. Ett flertalet gånger har jag blivit tvungen att stanna och ta tag i något för att inte falla ihop. Tänk er känslan av att vara dretfull och verkligen inte ha kontroll på balansen; så känner jag mig, och jag har inte druckit något annat än vatten.
När jag idag satt hos frisören kunde jag under några minuter inte se mitt högra öga i spegeln. Hur mycket jag än försökte gick det inte; där fanns bara ett stort, svart hål. Efter att ha försökt i några minuter blundade jag under en längre tid, och sedan kunde jag se igen. Efter ca 10 minuter såg jag däremot att jag hade en stor, illrosa fläck i ansiktet. Ju mer jag studerade fläcken, desto snabbare rörde den sig runt i mitt ansikte. Jag tyckte jag såg komisk ut. Vem går runt med en stor,  cerise fläck (ca 7 cm i diameter) mitt i fejjan?! Sedan kom jag på den smarta idén att jag kanske inbillade mig detta också. Jag kunde däremot inte vara säker, så jag frågade min frisör om hon kunde se den rosa fläcken. Det kunde hon inte. Alla i frisörsalongen kollade snett på mig. De undrade säkert vad jag gick på.

Hela veckan har känns väldigt Lucy in the Sky with Diamond-aktig.
Jag är en aning rädd.

Om jag visste att anledningen till att Aime ville följa med mig till frisören var för att ta fula kort på mig, skulle jag nog inte ha gått med på det! Jaja, nu har jag redan gått med på det. Tusan också!

Alltså, uscha mig!

Hela vägen hem från min sjukgymnast satt jag mitt emot en matte som satt och grovhångla med sin hund. Jag överdriver inte. Det var så totalt äckligt att se att jag fick kväljningar. Hur kan man göra något sådant?! Jag förstår det bara inte! Jag försökte att inte kolla på dom, men lite då och då måste man ju tjuvkika bara för att kolla om dom fortfarande höll på, och det gjorde dom! När jag kom farligt nära kräk-gränsen bestämde jag mig för att bara titta på min iPod och ingen annan stans. Trots det vägrade den illamående känslan att försvinna, och den håller fortfarande i sig...

Nu vet jag vad jag kommer drömma mardrömar om i natt, i alla fall.
Yummi.

Idag har jag och Aime, precis som förra veckan, intervjuat lärarkandidater. Skulle jag någonsin vilja satsa på ett läraryrke vet jag nu precis hur jag ska (och absolut inte ska) svara på frågor vid ett intervju-tillfälle.

Vi fick bland annat prata med en ganska... rolig lärare i kemi.
Läraren: "Jag gillar att vara tillsammans med mina elever!"
Llou: "Jaså, hur menar du då?"
Läraren: "Jo men, att komma ner på deras nivå och beröra dom!"
Llou: "Hmpf."
Läraren: "Alltså jag menar inte att röra dom på det sättet!! Jag menar att jag gillar att märka när jag har fått dom att förstå..."

Jo, visst. Vem försöker du lura? I got ya!
Frågan är bara om någon annan märkte det...