killing all lights

Jag kan inte må bra. Det är den enda slutsatsen jag har kommit fram till.
Ni minns väl det jag skrev förut? Det slutar nämligen inte där.
Idag har jag gått runt och känt mig yr. Ett flertalet gånger har jag blivit tvungen att stanna och ta tag i något för att inte falla ihop. Tänk er känslan av att vara dretfull och verkligen inte ha kontroll på balansen; så känner jag mig, och jag har inte druckit något annat än vatten.
När jag idag satt hos frisören kunde jag under några minuter inte se mitt högra öga i spegeln. Hur mycket jag än försökte gick det inte; där fanns bara ett stort, svart hål. Efter att ha försökt i några minuter blundade jag under en längre tid, och sedan kunde jag se igen. Efter ca 10 minuter såg jag däremot att jag hade en stor, illrosa fläck i ansiktet. Ju mer jag studerade fläcken, desto snabbare rörde den sig runt i mitt ansikte. Jag tyckte jag såg komisk ut. Vem går runt med en stor,  cerise fläck (ca 7 cm i diameter) mitt i fejjan?! Sedan kom jag på den smarta idén att jag kanske inbillade mig detta också. Jag kunde däremot inte vara säker, så jag frågade min frisör om hon kunde se den rosa fläcken. Det kunde hon inte. Alla i frisörsalongen kollade snett på mig. De undrade säkert vad jag gick på.

Hela veckan har känns väldigt Lucy in the Sky with Diamond-aktig.
Jag är en aning rädd.