Veckans låt, v.9
Kära läsare, även Llou och Aime har lov denna vecka och vi ber därför om ursäkt för den (åter igen..) försenade låten. Men here you are, förmodligen en av de bästa låtarna någonsin.
Trevlig kväll
önskar Aime och Llou
Trevlig kväll
önskar Aime och Llou
Llou; spoilervarning
Veronica Mars är en bra tv-serie (ja, jag vet: "nu snackar hon om det igen, hon måste vara helt såld" osv - tack, jag vet). Men jag menar, vem kan inte låta bli att tycka om serien? Varenda person kan relatera till någonting i den.
Ta mig, som exempel. Hela kärleksrelationerna är så verklighetstrogna. Typ:
Pojke träffar flicka. Pojke och flicka blir kära och blir ihop. Pojkens mamma hatar flickan (speciellt flickans mamma) och säger därför till pojke att han och flicka är syskon. Pojke dumpar därför flicka, som inte får reda på varför. På en fest blir både pojke och flicka nerdrogade och råkar ha sex. Pojken vaknar tidigt på morgonen och i tron om att han precis har haft sex med sin syster flyr han fältet. Flickan vaknar upp och tror att hon blivit våldtagen. Dom pratar aldrig om det, eller med varandra.
Flickan klipper håret och tuffar till sig. Flickan anklagar pojke för att ha mördat sin syster. Pojken flyr landet. Flickans pappa hittar pojke. Pojken kommer hem och blir ihop med annan tjej. Flickan blir ihop med pojkens bästa kompis. Pojken blir förbannad och börjar slå sönder sin extremt dyra bil. Flickans pappa tar ett faderskapstest och det visar sig att flickan inte är släkt med pojken. Pojken och flickan dumpar sina respektive och blir ihop.
Pojkens ex ligger för döden, och är gravid med pojkens barn. Flickan lovar pojkens ex att inte låta exets föräldrar ta hand om barnet, eller att adoptera bort det. När exet dör måste således pojken och flickan kidnappa barnet. Pojken och flickan lyckas lura FBI, och pojken tar sig med hjälp av en ovetandes sheriff till Mexico där han förenas med sitt barn. Pojken och flickan får aldrig kontakta varandra igen, av risk att pojken kan bli upptäckt.
Ja, men hallå? Been there, done that!
Ta mig, som exempel. Hela kärleksrelationerna är så verklighetstrogna. Typ:
Pojke träffar flicka. Pojke och flicka blir kära och blir ihop. Pojkens mamma hatar flickan (speciellt flickans mamma) och säger därför till pojke att han och flicka är syskon. Pojke dumpar därför flicka, som inte får reda på varför. På en fest blir både pojke och flicka nerdrogade och råkar ha sex. Pojken vaknar tidigt på morgonen och i tron om att han precis har haft sex med sin syster flyr han fältet. Flickan vaknar upp och tror att hon blivit våldtagen. Dom pratar aldrig om det, eller med varandra.
Flickan klipper håret och tuffar till sig. Flickan anklagar pojke för att ha mördat sin syster. Pojken flyr landet. Flickans pappa hittar pojke. Pojken kommer hem och blir ihop med annan tjej. Flickan blir ihop med pojkens bästa kompis. Pojken blir förbannad och börjar slå sönder sin extremt dyra bil. Flickans pappa tar ett faderskapstest och det visar sig att flickan inte är släkt med pojken. Pojken och flickan dumpar sina respektive och blir ihop.
Pojkens ex ligger för döden, och är gravid med pojkens barn. Flickan lovar pojkens ex att inte låta exets föräldrar ta hand om barnet, eller att adoptera bort det. När exet dör måste således pojken och flickan kidnappa barnet. Pojken och flickan lyckas lura FBI, och pojken tar sig med hjälp av en ovetandes sheriff till Mexico där han förenas med sitt barn. Pojken och flickan får aldrig kontakta varandra igen, av risk att pojken kan bli upptäckt.
Ja, men hallå? Been there, done that!
Aime; sagostund 5, en bra dag
Aime vaknade med ett ryck. Hon vände sig tvärt i den varma sängen och blickade upp mot klockan. Hon hade sovit för länge. Hon skulle möta Llou och Rospanda vid simhallen klockan 10.00. Klockan var nu 08.47, och den tickade på snabbare än Aime hade önskat. Hon vände sig om, bestämde sig för att strunta i simningen och sova istället.
08.48:
Aime var i full flärd med att sätta på sig sina kläder och tvätta bort sminket från gårdagen (ja, hon hade varit så trött att hon somnat på fläcken). Frukost fixades iordning vid 09.05 och hon lämnade huset på le grand tour 09.28.
10.00:
Hon hade hunnit. Hon var på badhuset och skulle just betala inträde när...
"Ursäkta, har du Maestrokort?"
"Öhm... ja...? ....funkar det inte då eller?"
Och det gjorde det tydligen inte. Aime behövde således gå upp till metron igen, hitta en bankomat, ta ut pengar, gå tillbaka igen och sedan in. Hon var en halvtimme sen in till bassängen.
Rospanda dök (höhö) aldrig upp. Llou och Aime var förkrossade, men satte sig sedan i bastun och mjuknade upp en aning. Deras dag fortsatte sedan i en ytterst glad stämning. De for till forumet, åt thai merveilleux för 36,50 och satt och pratade i... ja, tre timmar? Resultatet blev matmonster:
llous matmonster aimes matmonster
(Off the record: jag vet att llous är mycket finare, men till mitt försvar kan jag säga att 1. hon hade pinnar, jag hade kniv och gaffel, 2. hon satt i minst 45 minuter, jag gjorde mitt på 2.)
Efter ett långt samtal satte sig Aime på bussen till le slusse, och sedan på metron mot Eutorge. Där skulle Aime träffa sin maman, men först skulle Aime tydligen träffa någon annan, för på metron...
...och han var goodlooking indeed. Han stod nära Aime i exakt 11½ sekund, han gick av vid le grand central.
Aime och maman åt gott och såg sedan la première de "Hommes qui déteste des femmes" (Män som hatar kvinnor). Både Aime och maman tyckte mycket om filmen. Båda är ju förstås stora fan av boken - plus de två andra såklart. På vägen hem fick maman fnatt och gjorde detta:
...notera priset. Är man bäst så är man
08.48:
Aime var i full flärd med att sätta på sig sina kläder och tvätta bort sminket från gårdagen (ja, hon hade varit så trött att hon somnat på fläcken). Frukost fixades iordning vid 09.05 och hon lämnade huset på le grand tour 09.28.
10.00:
Hon hade hunnit. Hon var på badhuset och skulle just betala inträde när...
"Ursäkta, har du Maestrokort?"
"Öhm... ja...? ....funkar det inte då eller?"
Och det gjorde det tydligen inte. Aime behövde således gå upp till metron igen, hitta en bankomat, ta ut pengar, gå tillbaka igen och sedan in. Hon var en halvtimme sen in till bassängen.
Rospanda dök (höhö) aldrig upp. Llou och Aime var förkrossade, men satte sig sedan i bastun och mjuknade upp en aning. Deras dag fortsatte sedan i en ytterst glad stämning. De for till forumet, åt thai merveilleux för 36,50 och satt och pratade i... ja, tre timmar? Resultatet blev matmonster:
llous matmonster aimes matmonster
(Off the record: jag vet att llous är mycket finare, men till mitt försvar kan jag säga att 1. hon hade pinnar, jag hade kniv och gaffel, 2. hon satt i minst 45 minuter, jag gjorde mitt på 2.)
Efter ett långt samtal satte sig Aime på bussen till le slusse, och sedan på metron mot Eutorge. Där skulle Aime träffa sin maman, men först skulle Aime tydligen träffa någon annan, för på metron...
...och han var goodlooking indeed. Han stod nära Aime i exakt 11½ sekund, han gick av vid le grand central.
Aime och maman åt gott och såg sedan la première de "Hommes qui déteste des femmes" (Män som hatar kvinnor). Både Aime och maman tyckte mycket om filmen. Båda är ju förstås stora fan av boken - plus de två andra såklart. På vägen hem fick maman fnatt och gjorde detta:
...notera priset. Är man bäst så är man
Llou; det var en dröm, det var en dröm, det var en dröm...
I natt hände något hemskt.
Jag hade en jättetydlig dröm. Alla detaljer var där, allt kändes så verkligt. När jag vaknade upp fick jag panik; hade det hänt på riktigt? Hade jag verkligen gjort det?
Just nu är jag ganska säker på att det är en dröm, men jag har liksom inte vågat ringa personen för att kontrollera.
Update:
Det var en dröm. Jag hade nämligen en egen lägenhet. Så, så vida ingen barmhärtig liten person har givit mig en häftig takvåning på Söder utan att jag är medveten om det för tillfället så kan jag andas ut.
Jag hade en jättetydlig dröm. Alla detaljer var där, allt kändes så verkligt. När jag vaknade upp fick jag panik; hade det hänt på riktigt? Hade jag verkligen gjort det?
Just nu är jag ganska säker på att det är en dröm, men jag har liksom inte vågat ringa personen för att kontrollera.
Update:
Det var en dröm. Jag hade nämligen en egen lägenhet. Så, så vida ingen barmhärtig liten person har givit mig en häftig takvåning på Söder utan att jag är medveten om det för tillfället så kan jag andas ut.
Aime; sagostund 4, le(j)on
En kväll i sena februari insåg plötsligt Aime att hon hade hittat något. Hon borde sett det tidigare, men nej, det var först nu hon hade fått upp ögonen. Han hade alltid varit killen bredvid, ingen man lade märke till. Eller var han? Ja, hon hade ju tänkt tanken några gånger, men alltid stoppat halvvägs. Det var ju han... Inte var väl han en sån som man ville... Eller?
Svaret hade varit så uppenbart redan den första kvällen i januari, sena januari, ja, ganska precis en månad sedan. Men ändå hade hon inte förstått till fullo vad det var som hände tills den där kvällen i februari. Och våren var ju inte ens här än. Är det inte då all kärlek spirar? Eller är det i februari? Hon visste ingenting längre. Hela hennes värld var upp och ned - och hon välkomnade det.
Svaret hade varit så uppenbart redan den första kvällen i januari, sena januari, ja, ganska precis en månad sedan. Men ändå hade hon inte förstått till fullo vad det var som hände tills den där kvällen i februari. Och våren var ju inte ens här än. Är det inte då all kärlek spirar? Eller är det i februari? Hon visste ingenting längre. Hela hennes värld var upp och ned - och hon välkomnade det.
Llou; ett "vettigt" tips
Att jag inte insett det här innan! Det skulle ha sparat mig mycket jobb med matten. Eller?
Nu ska jag fortsätta se "Bang i bygget". Den serien kallar jag kvalité. Den, och alla filmer av Monty Python.
Aime; excellent
Dagens datum är 090224. Hur såg min dag ut idag då?
Vaknade vid 10.30, klev upp. Åt frukost beståendes av endast fruktsallad. Såg på åtskilliga Sex and the City avsnitt. De sista tre medan jag cyklade på träningscykeln (duktigt!). Gjorde mig iordning, åkte till stan.
Här börjar min dag ta fart - klockan 16.45 liksom....
Mams och jag lallar runt, letar lite kläder till henne. Hon hittar inget, jag hittar massor. En jacka, ett par skor, hudvårdsprodukter... Ja, you name it.
Jackan ska mams köpa till mig imorgon av en anledning som jag inte orkar förklara. Så bild på den kommer helt enkelt imorgon. Men ni ska få se skorna. Det är egentligen ingenting att få stora ögon för eller så, det är helt vanliga, fina ankelboots med klack - och som jag har letat! Dessutom tog jag en liten bild på ett par gudomliga skor som jag hittade, men inte köpte, på Din Sko. Jag visar er dessa först, och mina sen:
..åh, är de inte för underbara? De ser lite ut som designerskor, inte sant?
Här kommer de som jag köpte:
Nejmen, förlåt, det här måste vara fel bild? Tihi, nej, tänk för att det är helt rätt bild! Men skorna fick lämna plats för något ännu mer efterlängtat, ni ser ju vad! ÄNTLIGEN!
Hur glad är jag? Ja, på gladhetsskalan ser det ut ungefär såhär:
Llou; ge mig tre år
Att vara uppe sent och titta på Oscarsgalan har sina nackdelar. Ett exempel är videon i förra inlägget. Tydligen är det möjligt att förlora 60% av hjärnkapaciteten genom att inte sova. Jag vet inte hur jag annars skulle tolka vårt beteende.Ett annat exempel är komplikationerna när man senare ska laga mat, och måste hantera diverse vassa föremål. Det blev helt plötsligt väldigt spännande och nervöst bara att hacka grönsaker. Skulle jag skära av mig fingret eller inte? Jag lyckades överleva med alla fingrar i behåll, och endast med ett litet skärsår. Cred till mig!
Jag vet inte om ni kan "läsa mellan raderna" som min svensklärare tjatar om. Men har jag lyckats ska ni vid det här laget förstå att jag är ytterst trött. Därför ska jag redan nu dra mig mot min säng.
Sova. Sooooooooooooooooooooooooova. I min säng. ZzzzzzzzzzzZzZZzzzzzzzZzzZzz....
Aime&Llou; känsliga tittare varnas
Oscarsgalan inatt var fabulous!
Vi satt tillsammans med Rospanda, Agynés och massa andra sötsaker.
Trots tvivel lyckades vi faktiskt stanna uppe hela galan, så kl. 06.00 var det dags att gå och lägga sig. Då steg Aimes far upp. Hej upp- och nedvända världen! Kul att du kunde komma!
Klockan 11.45 när vi vaknade av Agynés alarm så gjorde vi en hemsk upptäckt. Rospanda var försvunnen! Det fanns spår överallt efter henne (psssst. refresherspapper) men hon fanns ingenstans. Panik utbröt i Aimes hus på katten-med-tofsargatan.
Men det stillade sig snart. Agynés åkte iväg och Llou och Aime... ja, Llou och Aime. Vad finns att säga?
Vi satt tillsammans med Rospanda, Agynés och massa andra sötsaker.
Trots tvivel lyckades vi faktiskt stanna uppe hela galan, så kl. 06.00 var det dags att gå och lägga sig. Då steg Aimes far upp. Hej upp- och nedvända världen! Kul att du kunde komma!
DRAMATIKEXTRA
Klockan 11.45 när vi vaknade av Agynés alarm så gjorde vi en hemsk upptäckt. Rospanda var försvunnen! Det fanns spår överallt efter henne (psssst. refresherspapper) men hon fanns ingenstans. Panik utbröt i Aimes hus på katten-med-tofsargatan.
Men det stillade sig snart. Agynés åkte iväg och Llou och Aime... ja, Llou och Aime. Vad finns att säga?
Veckans låt, v.8
Just det! Vi har fortfarande inte levererat veckans låt! (Llou skäms på dig) Tur att jag hann nu innan söndagen tog slut!
Vi lyssnade på de här söta killarna för kanske 2 månader sedan, men det är nog fortfarande inte så många som känner till gruppen. Men det ska ni göra f.r.o.m. idag!
Chester French - She loves everybody
Vi lyssnade på de här söta killarna för kanske 2 månader sedan, men det är nog fortfarande inte så många som känner till gruppen. Men det ska ni göra f.r.o.m. idag!
Chester French - She loves everybody
Aime; ja, jag saliverar redan
Ikväll var det då dags.
En utvald skara galaklädda tjejer skall få entra mitt slott på katten-med-tofsar-gatan. Det är självklart Oscarsgalan som ligger bakom allt ståhej. Vi kommer sitta bänkade, antagligen dreglandes, hela natten lång och titta på allas våra favoritkändisar. Mmmmm, mums!
Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska ta på mig! Panik? Men det ordnar sig. Ja, det får nog lov att ordna sig ganska snart till&med. Nu blir det garderobsdykning. Bilder kommer att komma senare, oroa er inte! :)
En utvald skara galaklädda tjejer skall få entra mitt slott på katten-med-tofsar-gatan. Det är självklart Oscarsgalan som ligger bakom allt ståhej. Vi kommer sitta bänkade, antagligen dreglandes, hela natten lång och titta på allas våra favoritkändisar. Mmmmm, mums!
Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska ta på mig! Panik? Men det ordnar sig. Ja, det får nog lov att ordna sig ganska snart till&med. Nu blir det garderobsdykning. Bilder kommer att komma senare, oroa er inte! :)
Llou; jag har syndat
Trots min hemska uppsyn igår vågade jag mig ut ur mitt hus, likt Grinchen vågade sig ut ur sin grotta. Längtan efter att shoppa blev alldeles för stor. Så jag antar att jag inte ska pika dig, Aime.
Det slutade med att jag köpte en otroligt söt klänning från Miss Sixty, som jag tyvärr inte kan visa upp. Den är lite paisley-inspirerad. För tillfället passar den mig inte så bra nämligen, men på sommaren när jag är så där snyggt brunbränd kommer den passa perfekt.
Eller vänta lite... Vem försöker jag lura? Jag blir aldrig snyggt brunbränd. Jag blir röd, och sedan vit igen.
Damn it.
Men klänningen är snygg i alla fall!
Jag köpte även en otroligt söt sjal på Lindex av alla ställen. Den är vackert korallfärgad.
Har ni tur kommer det kanske upp en liten bild, när jag har hämtat mitt smink, förståss.
På tal om det så köpte jag även en mascara, för det kan jag verkligen inte vara utan.
Nu är jag färdig med att leka en utseendefixerad, dum blondin. Tillbaks till verkligheten.
Och just det.
Vad jag vet så dog ingen, och ingen fick kroniska skador. Jag däremot kan ha fått tinnetus av en tjejs skrik, men förutom det är allt prima.
Det slutade med att jag köpte en otroligt söt klänning från Miss Sixty, som jag tyvärr inte kan visa upp. Den är lite paisley-inspirerad. För tillfället passar den mig inte så bra nämligen, men på sommaren när jag är så där snyggt brunbränd kommer den passa perfekt.
Eller vänta lite... Vem försöker jag lura? Jag blir aldrig snyggt brunbränd. Jag blir röd, och sedan vit igen.
Damn it.
Men klänningen är snygg i alla fall!
Jag köpte även en otroligt söt sjal på Lindex av alla ställen. Den är vackert korallfärgad.
Har ni tur kommer det kanske upp en liten bild, när jag har hämtat mitt smink, förståss.
På tal om det så köpte jag även en mascara, för det kan jag verkligen inte vara utan.
Nu är jag färdig med att leka en utseendefixerad, dum blondin. Tillbaks till verkligheten.
Och just det.
Vad jag vet så dog ingen, och ingen fick kroniska skador. Jag däremot kan ha fått tinnetus av en tjejs skrik, men förutom det är allt prima.
Aime; tjing!
Jag trodde dagen skulle ta slut utan shopping, men nej, det gick inte att låta bli! Se bara på den här:
kostade bara 400 kr...
...trodde man innan man läste prislappen en gång till! Den HAR kostat 400 kr, men nu kostade den. Ja, vad tror ni?
40 kr? RÄTT GISSAT!
..så spring mina små kycklingar, bort till Monki, nuuu!
Update, två sekunder senare:
Såg just Llous förra inlägg som innefattade bl.a. en pik till Aime (mig alltså). Jag får väl erkänna att piken var befogad...
Llou; mayday mayday
Igår upptäckte jag något förfärligt. Fasansfullt, rent ut sagt. Jag har glömt min gympapåse i skåpet. Det i sig är inte så hemskt. Jag menar, okej, hela mitt skåp och alla mina böcker kommer lukta möggel när jag kommer tillbaka från sportlovet, men det kan jag ta. Problemet är detta; i gympapåsen ligger allt mitt smink.
Bambambaaaaaaaam.
Hehe.
Jag kan säga så här:
Det är inte för min skull jag har på mig smink. Skulle ni se mig utan smink skulle ni börja skrika och springa iväg och kasta diverse förbannelser över mig. Jag tänker på er; jag vill inte att ni ska få hemska mardrömmar.
Det leder till att jag måste avboka alla mina planer som rör sig utanför hemmet. Jag kommer leva isolerad i mitt hem tills skolan börjar igen. Så tänk på mig när ni är ute och har kul; när ni ser på bio, när ni är ute och shoppar (pik till Aime), när ni festar eller bara umgås med några kompisar.
Men speciellt: tänk på mig när ni åker skidor i Trysil, när ni solar i Egypten, när ni festar på Teneriffa eller är på ett spa i Åre.
Jag kommer inte alls vara avundsjuk!
Aime; blubblubblubb
Ibland är min kompis Sarah väldigt rolig. Man kan liksom hitta små lappar som hon lämnat ifrån sig lite här och var. Idag var det tydligen dags för denna fina illustration med tillhörande beskrivning att dyka upp på min post-itlappshög:
Var detta någon slags pik till mig? Är det jag som är en fiskbulle? Borde jag spendera mer tid på gymmet? Luktar jag hummersås? Omöjligt att veta.
Men nu är det lördag och livet leker. I'll be back!
Var detta någon slags pik till mig? Är det jag som är en fiskbulle? Borde jag spendera mer tid på gymmet? Luktar jag hummersås? Omöjligt att veta.
Men nu är det lördag och livet leker. I'll be back!
Llou; snart är segern i hamn
Kommer ni ihåg isbanan på väg till tåget?
Det gör min rygg, kan jag säga. Eftersom jag hatar att vara svag tänkte jag ge isbanan ytterligare en fight, trots min sjukgymnast stränga order om motsatsen ("Du får absolut inte gå genvägen igen!", sa hon varpå jag svarade oskyldigt: "Nejdå, jag lovar!").
Ett steg in på stigen började The Hives låt "Try it again" spelas på min iPod. Det var skrattretande. Budskapet var solklart: "They say the definition of madness is doing the same thing and expecting a different result. That's right." Gud tyckte alltså att jag var dum i huvudet.
Detta till trots utmanade jag ödet när jag klättrade uppför backen.
Och vet ni vad:
Jag klarade det.
Jag upprepar:
Jag klarade det.
Jag är så otroligt stolt.
Llou - Isbanan 2-1.
Moahahahaha.
Det gör min rygg, kan jag säga. Eftersom jag hatar att vara svag tänkte jag ge isbanan ytterligare en fight, trots min sjukgymnast stränga order om motsatsen ("Du får absolut inte gå genvägen igen!", sa hon varpå jag svarade oskyldigt: "Nejdå, jag lovar!").
Ett steg in på stigen började The Hives låt "Try it again" spelas på min iPod. Det var skrattretande. Budskapet var solklart: "They say the definition of madness is doing the same thing and expecting a different result. That's right." Gud tyckte alltså att jag var dum i huvudet.
Detta till trots utmanade jag ödet när jag klättrade uppför backen.
Och vet ni vad:
Jag klarade det.
Jag upprepar:
Jag klarade det.
Jag är så otroligt stolt.
Llou - Isbanan 2-1.
Moahahahaha.
Llou; paniik!
Vilken normal familj har inte ett enda j*vla USB-minne?! Aarrrggghh!
Update:
Åh, jag älskar att ha en blogg. Och:
Åh, jag älskar mina kompisar.
Efter att Amanda-panda såg mitt SOS har hon gett mig ett USB-minne. Känn på den ni! Kan ni slå det? Det tror jag inte... Fast ni kan ju alltid bevisa att jag har fel!
Aime; imorgon då?
Om det är någon som undrar över om jag har fått min älskade Mulberry än så är svaret tyvärr NEJ. Jag skickade idag ett mail till säljaren där jag förklarade att det hade gått 10 arbetsdagar (vilket var maxleveranstiden) i tisdags. Svaret jag fick var att jag borde ha den tillhanda imorgon eller i början av nästa vecka (suck!) ....Den skickas direkt från USA, fick jag också veta.
Så så ligger det till!
Så så ligger det till!
Aime; Rospanda och Matilde...
...på hal is!
Jag är vittne på att de kunde flygskären lite bättre innan kameran kom upp. Nerver got in the way.
Jag är vittne på att de kunde flygskären lite bättre innan kameran kom upp. Nerver got in the way.
Aime; stylingtips!
Men godmorgon på er! Nu var det alltså dags för stylingtips, tjoho! Tyvärr är detta tips mest riktat till tjejer (eller killar med långt hår!). Sorry you duuudes with short hair. But dudettes with long hair, listen up!
Ni vet en sån där dag då man bara känner att allt är tråkigt. En jeans- och tröjadag. Inget speciellt, inget som piffar upp outfiten. En sån där dag då all inspiration har gömt sig under sängen och inte vill komma ut? När man bara känner sig tråkig. Skulle det inte vara sjukt najs att slippa de dagarna?
...dåså! Kolla in det här! (Ber redan nu om ursäkt för de galna ögonen på bild 5)
1. 2. 3. 4. 5.
"Jaha, och hur fixar man denna koola frisyr då?" tänker ni. Det är faktiskt enkelt. I alla fall om man kan göra flätor eller har någon som kan göra flätor åt en.
Steg för steg:
1. Dela upp håret, se till att du får en hyfsat fin mittbena bak, och fläta två flätor
2. Ta den ena flätan och för den över huvudet till den andra sidan. Fäst med hårnålar
3. Gör samma sak med den andra flätan
KLAR!
Har du lugg är det jättefint (tycker jag) att ha den framme. Men annars kan du, som jag gjort på de två sista bilderna, sätta upp den. Då får du dessutom en extra effekt eftersom flätorna "försvinner" in under luggen och sen kommer ut igen (se bild 4)
Llou; ibland känner jag igen mig
Tryck för att förstora. Källa: DN.se
Och just det. Jag är Nemi i det här fallet.
Såklart.
Och just det. Jag är Nemi i det här fallet.
Såklart.
Aime; sagostund 3, överjaget
En dag efter långa timmar i Michel Élias fick Aime och Llou till deras stora överraskning sluta tidigare. Deras mattelärare var sjuk, och eftersom varken Aime eller Llou var motiverade att plugga in olika mönster hamnade de istället bakom några andra i klassen som spelade Harry Potter och Hemligheternas kammare på datorn. Det var spännande och snart stod alla bakom stackars Anne (som var den som styrde Harrys steg).
Aime fick dåligt samvete för att hon var i skolan och inte gjorde något, så hon tyckte att hon likagärna kunde åka hem för att plugga till det stora kraftprovet. Men först skulle hon hämta sin fina klocka som hon beställt. Detta betydde att Aime först behövde åka åt ena håller för att hämta klockan, och sedan tillbaka åt andra hållet för att åka hem. Men Aime brydde sig inte, hon var glad eftersom hon och Rospanda klarat en uppgift först av alla tidigare under dagen. (Virtual high five)
När Aime satte sig på metron hemåt så tänkte hon; "vid Villelehage kommer Llou och Matilde kliva på". Och vad är det som händer när metron saktar in? Jo, Aime ser hur Llou och Matilde står redo att gå in i just den vagn som Aime satt i. (Dessutom råkade Aimes pappa befinna sig i samma metrovagn.)
Är det så att Llou och Aime utvecklat någon slags telepati? Och vad kan den leda till? Mästerverk? Ja, antagligen.
Aime fick dåligt samvete för att hon var i skolan och inte gjorde något, så hon tyckte att hon likagärna kunde åka hem för att plugga till det stora kraftprovet. Men först skulle hon hämta sin fina klocka som hon beställt. Detta betydde att Aime först behövde åka åt ena håller för att hämta klockan, och sedan tillbaka åt andra hållet för att åka hem. Men Aime brydde sig inte, hon var glad eftersom hon och Rospanda klarat en uppgift först av alla tidigare under dagen. (Virtual high five)
När Aime satte sig på metron hemåt så tänkte hon; "vid Villelehage kommer Llou och Matilde kliva på". Och vad är det som händer när metron saktar in? Jo, Aime ser hur Llou och Matilde står redo att gå in i just den vagn som Aime satt i. (Dessutom råkade Aimes pappa befinna sig i samma metrovagn.)
Är det så att Llou och Aime utvecklat någon slags telepati? Och vad kan den leda till? Mästerverk? Ja, antagligen.
Llou; senil vid 17?
För några minuter gick jag runt panikartat och letade efter min tofs. Jag visste att jag hade haft den på armen för inte alls länge sedan, och jag hade den inte i håret, så jag hade ingen som helst aning om vart den var. Sedan skulle jag sätta på mig strumpor och märker då att tofsen sitter på min vad. Hur tusan har den kommit dit? Jag har verkligen inget minne av att ha rört den över huvud taget.Det värsta är att det här är inte första gången det händer... Vad är det som händer med mig?!
Aime; besökarrekord!
Inte bara tangerat den här gången, utan ett riktigt rekord. Tjoho!
Llou; we used to be friends
Plugga? Njee. Blogga? Nej.
Titta på Veronica Mars? Ja!
Så nu ska jag fortsätta med det jag hållit på med i 5 timmar.
Tjenixen!
Titta på Veronica Mars? Ja!
Så nu ska jag fortsätta med det jag hållit på med i 5 timmar.
Tjenixen!
Aime; hemlig beundrare utan tidsuppfattning?
Blixtrande nyheter från förorten! Extra, extra!
Efter en lång och tuff pluggdag skyndade sig Aime hem till maten. Hon var hungrig och lät benen gå som trumpinnar på katten-med-tofsargatan. Kvällen var kalloch hård. Trots det kände sig Aime glad och upprymd. Kanske hade hon en aning om vad som väntade? Som tidigare under dagen, när hennes intuition sade henne att Llou och Matilda skulle kliva på tunnelbanan. (...nog gjorde de det alltid. Samtidigt hittade Aime sin far på samma tunnelbanevagn. Det var ju bara konstigt)
Men vart var vi? Jo, Aime var påväg hem till sitt röda hus på katten-med-tofsargatan. När hon nådde sin "uppfart" möttes hon av en märklig syn. Det var nästan makabert. Det var som om någon placerat den lilla kroppen där, mitt framför ytterdörren. Den som lagt det lilla knytet där hade i alla fall varit lite barmhärtig. Dörrmattan skyddade från kylan underifrån.
Såhär såg det ut alltså. En närbild kommer härnäst:
Eftersom detta, ur min synvinkel, är väldigt lurigt, har jag döpt den lilla lurviga grå till Lurvifax.
Uppdateringar kommer att komma så fort jag fått fler tecken eller kommentarer från min... ja, vad är det.. hemliga beundrare?
Aime; sagostund 2, äkta kärlek + isprinsessor
(forts.)
När Llou och Aime återförenades efter en tuff helg så var stämningen som vanligt, ..eller var den? Aime undrade om Llou hade planerat hur hon skulle gå tillväga för att döda stackars Aime, som isåfall var lyckligt ovetande. Det började nere i skåphallen på Michel Élias. Deras blickar möttes, Aimes full av vörnad och Llous mystiska, men ändå nöjda blick? Llou, nöjd på en måndag, detta måste vara något lurt. Hur många hundar var begravna? Fem, kanske sex...
Väl i klassrummet intog de positioner, bredvid varandra. Aime analyserade, fram... och tillbaka.... fram, .... och tillbaka. Skulle Llou hata henne föralltid? Orden ekade i huvudet; "du är död"
Vid lunchen tog Llou Aime i sin famn och strök henne över armen. Det var över. En lång suck av lättnad avslutade allt, och de behövde inte ens yttra ord. De bara visste.
Jag KAN åka skridskor! I alla fall om Matilda är med!
...snygga isprinsessor, eller vad säger ni folket?
Llou; cesannas nästa?
Något underligt hände nyss.
Jag har precis haft ett väldigt givande samtal med min farfar över telefonen, där vi satt och diskuterade och klagade på olika sjukdomar och skador; från hans magsjuka under kryssningen i Karibien (den berodde tydligen på alltför fet mat) till min rygg som totalt pajjar (delvis på grund av den j*vla vurpan på isbanan).
Då slog det mig; är det så här det känns att bli gammal? Att man faktiskt uppskattar ett samtal med sin farfar där man grämer sig om diverse åkommor?
Iiih.
Jag har precis haft ett väldigt givande samtal med min farfar över telefonen, där vi satt och diskuterade och klagade på olika sjukdomar och skador; från hans magsjuka under kryssningen i Karibien (den berodde tydligen på alltför fet mat) till min rygg som totalt pajjar (delvis på grund av den j*vla vurpan på isbanan).
Då slog det mig; är det så här det känns att bli gammal? Att man faktiskt uppskattar ett samtal med sin farfar där man grämer sig om diverse åkommor?
Iiih.
Llou; förresten
Har någon Twitter? Bra/dåligt?Det låter som en kul idé.
Eller, jag vet inte. Gör det?
Usch, hjälp mig.
Llou; det var det där med balansen...
För tillfället är hela min klass och åker skridskor. Detta är ett tillfälle som man egentligen inte ska missa. Vad är roligare än att skratta åt klumpiga klasskamrater som ramlar omkull? Jag hoppas verkligen att Aime har med kameran och filmar detta event, för er skull likaväl som min.
Hur kommer det sig då att jag inte är där?
Jo... Visst, skratta åt andra är jag bra på, men det känns lite som att kasta sten i glashus när jag sedan ska snöra på mig grillorna och inta isen. Jag är som "Bambi på hal is" gånger 1000, och det är verkligen inte en överdrift.
Jag har nu inte åkt skridskor på 5 år, och när jag åkte sist drog jag mig fram i sarjen, och inte ens då kunde jag hålla balansen. En vindpust i nacken och jag ligger och vrider mig på isen.
Så tusen tack till ni som inte hade några skridskor att låna ut; ni räddade mitt liv!
Piece a cake!
Hur kommer det sig då att jag inte är där?
Jo... Visst, skratta åt andra är jag bra på, men det känns lite som att kasta sten i glashus när jag sedan ska snöra på mig grillorna och inta isen. Jag är som "Bambi på hal is" gånger 1000, och det är verkligen inte en överdrift.
Jag har nu inte åkt skridskor på 5 år, och när jag åkte sist drog jag mig fram i sarjen, och inte ens då kunde jag hålla balansen. En vindpust i nacken och jag ligger och vrider mig på isen.
Så tusen tack till ni som inte hade några skridskor att låna ut; ni räddade mitt liv!
Piece a cake!
Llou; inte nu igen
Ibland (okej... ofta) älskar jag att vara Llou Wilde. Jag kan sitta och göra ingenting speciellt, när jag får världens mest nyskapande, kreativa och häpnandsväckande idé.
Den som jag nyss fick var så otroligt bra! Ni kommer aldrig kunna gissa vad det var.
... Faktum är att det kommer nog inte jag heller.
På tal om något helt annat:Man kan ju undra när fortsättningen på sagostunden kommer?
Den som jag nyss fick var så otroligt bra! Ni kommer aldrig kunna gissa vad det var.
... Faktum är att det kommer nog inte jag heller.
På tal om något helt annat:Man kan ju undra när fortsättningen på sagostunden kommer?
Aime; fysik, nu? Neeej
Häromdagen satt och och läste lite om stjärntecken, eller ja, egentligen bara om lejonet. Men eftersom jag ändå var inne på den där sidan, HÄR, så kunde jag ju inte låta bli att läsa om mig själv (och Llou för den delen)... OXAR är vi.
Efter jag läst nästan allt om oss, våra positiva resp. negativa karaktärsdrag, polaritet och allt vad det nu heter, så kom jag fram till något jag först blev ganska stolt över. Det är nämligen så att min far ofta säger till mig: don't do tomorrow what you can do today
..och precis så stod det att oxens motto är. Ah, vad duktig jag är. Jag skjuter inte upp saker och jag tar tag i allt idag istället för imorgon och.. Nej men vänta lite här nu... Det är något som är fel.
Jaha, nej, stryk det där som jag just skrev... Såhär var det tydligen
"Motto: Jag äger - Gör inte idag det du kan göra i morgon"
P.S. Det var tangerat besökarrekord igår! Hur ska vi fira det Llou? D.S.
Llou; superkvinnan
Två i ett: Llou och Aime som en. Kan det bli bättre?
Llou; lick my battery
Tusan att Aime redan har lagt upp Veckans låt. Jag hade tänkt vara lite busig och publicera en Veckans låt utan hennes vetskap - och så hann hon före! Snacka om snopet.
Nu är det inte så att jag misströstar över valet; Supermassive Black Hole är bäst. Däremot vill jag så gärna delge mig av en annan låt också, och det kan inte vänta! Hmm.
Jag antar att det kan fungera. Flight Of The Concords är ju inte bara ett band, utan en serie och uppenbarligen gör de även stand-up.
Så, det här kan alltså vara Veckans klipp.
Robots - Flight Of The Concords
Nu är det inte så att jag misströstar över valet; Supermassive Black Hole är bäst. Däremot vill jag så gärna delge mig av en annan låt också, och det kan inte vänta! Hmm.
Jag antar att det kan fungera. Flight Of The Concords är ju inte bara ett band, utan en serie och uppenbarligen gör de även stand-up.
Så, det här kan alltså vara Veckans klipp.
Robots - Flight Of The Concords
Llou; i love y'all
Alla hjärtans dag.
Vad tycker vi om det?
Typ:
Alla fjärtans dag.
Behöver jag säga mer?
Nej men, helt seriöst. Alla hjärtans dag är en onödig dag.
Det är en dag för affärer att tjäna extra pengar genom att sälja fula, osmakliga, röda, puttinuttiga saker som folk köper till dom de tycker om "för att de måste". Tycker man om en person, så inte tusan behöver man en speciell dag för att visa det! Visa det varje dag. Ofta tror man att alla förstår hur mycket man uppskattar sin pojkvän/flickvän/kompis/förälder (osv) men det är inte alltid så uppenbart. Vi (speciellt jag...) måste bli bättre på att säga alla dom där positiva sakerna om folk som man annars håller inne.
Inte bara under alla hjärtans dag, utan under hela året.
Visst, kärlek i all ära. Ibland kan det däremot gå lite för långt.
Som i det här fallet. Uscha mig.
Vad tycker vi om det?
Typ:
Alla fjärtans dag.
Behöver jag säga mer?
Nej men, helt seriöst. Alla hjärtans dag är en onödig dag.
Det är en dag för affärer att tjäna extra pengar genom att sälja fula, osmakliga, röda, puttinuttiga saker som folk köper till dom de tycker om "för att de måste". Tycker man om en person, så inte tusan behöver man en speciell dag för att visa det! Visa det varje dag. Ofta tror man att alla förstår hur mycket man uppskattar sin pojkvän/flickvän/kompis/förälder (osv) men det är inte alltid så uppenbart. Vi (speciellt jag...) måste bli bättre på att säga alla dom där positiva sakerna om folk som man annars håller inne.
Inte bara under alla hjärtans dag, utan under hela året.
Visst, kärlek i all ära. Ibland kan det däremot gå lite för långt.
Som i det här fallet. Uscha mig.
Aime; uppmärksamhet tack!
Den här bloggen går bara bra på söndagar konstaterade jag just. Då skjuter besökarantalet i höjden. Vi söker en jämn nivå av besökarflow, så det är bara att komma med kritik och förslag - vi vill så gärna tillfredställa er. (Nej, inte på DET sättet. Suck, dagens ungdomar!)
(det skulle uppskattas med lite konstruktiv kritik, så detta inte blir verklighet för killingalllights)
Veckans låt, v.7
Hihi, eftersom Llou inte har skrivit in veckans låt så får väl jag göra det. Den här gången är det en av våra favoriter. Denna sjunger vi då och då. Alla favoriter kommer nog dyka upp i sinom tid, men vi börjar med den här. Den är fräsig.
i thought i was a fool for no one, but oh baby i'm fool for you
i thought i was a fool for no one, but oh baby i'm fool for you
Aime; sagostund 1, dödshot
Det var en gång en Aime och en Llou. De bodde i Galeries Lafayette och tyckte mycket om varandra. Aime älskade att planera och fixa, särskilt speciella temadagar i skolan. Llou i sin tur älskade att gå på alla Aimes roliga temadagar.
En dag var det dags för den stora hjärtdagen. Aime hade som vanligt hållt i alla trådar och varit som en gigantisk spindel som spunnit sitt nät kring hela Michel Élias (vilket var skolan de gick i). Hon höll som bäst på att fixa det sista där på morgonen då hon såg Llous glada ansikte dyka upp framför henne.
Llou var mycket uppspelt. Hon hälsade glatt på Aime och det verkade som att Llou visste att något med riktig wow-faktor skulle hända under dagen.
Timmarna flöt förbi och kl.13.45 ungefär började avslutningen i skolans, nu ballong-, serpentin- och hjärtfyllda, aula. När lite mindre än halva avslutningen hade passerat tyckte Aime att det var dags. Nu skulle Llou bli så lycklig! Spänningen steg och Aime, som stod på scen och höll i avslutningen, kände hur luften blev tätare. Hon tog ett stadigt tag om mikrofonen och sa. Llou Wilde, kan du komma upp på scen?
Llou kom upp, och skulle få dela ut en ros. När detta var gjort var det fullständig lycka! Applåder blandades med skratt och tjut. Aime strålade och Llou.... ja, vad hade hänt med Llou?
Hon vände sig mot Aime och dödshotade henne.... (fortsättning följer)
En dag var det dags för den stora hjärtdagen. Aime hade som vanligt hållt i alla trådar och varit som en gigantisk spindel som spunnit sitt nät kring hela Michel Élias (vilket var skolan de gick i). Hon höll som bäst på att fixa det sista där på morgonen då hon såg Llous glada ansikte dyka upp framför henne.
Llou var mycket uppspelt. Hon hälsade glatt på Aime och det verkade som att Llou visste att något med riktig wow-faktor skulle hända under dagen.
Timmarna flöt förbi och kl.13.45 ungefär började avslutningen i skolans, nu ballong-, serpentin- och hjärtfyllda, aula. När lite mindre än halva avslutningen hade passerat tyckte Aime att det var dags. Nu skulle Llou bli så lycklig! Spänningen steg och Aime, som stod på scen och höll i avslutningen, kände hur luften blev tätare. Hon tog ett stadigt tag om mikrofonen och sa. Llou Wilde, kan du komma upp på scen?
Llou kom upp, och skulle få dela ut en ros. När detta var gjort var det fullständig lycka! Applåder blandades med skratt och tjut. Aime strålade och Llou.... ja, vad hade hänt med Llou?
Hon vände sig mot Aime och dödshotade henne.... (fortsättning följer)
Aime; inte idag, tyvärr
Nej, nej.... Nejnejnej.
Hejdå
Llou; någongång är den första
Vet ni vad... Det gick bra.
Faktum är, att jag faktiskt gillade det. Jag vet, jag är lika förvånad som ni. Kanske måste jag ändra mina livssynpynkter.
Den äldsta pojken (10 år) är stört skön. Man märker att humorn går i släkten. Vi satt och snackade och småskrattade i två timmar, och det kändes som några ynkans minuter. Efter ett tag kom vi in på lite mer personliga frågor, och han frågade mig bland annat om jag var singel, och varför. Mitt svar: "Det finns ingen tillräckligt bra" tycktes han inte köpa. Han gav så många visa råd, utan att själv vara medveten om det. Men, det är väl som man säger; sanningen får man från barn och dårar.
Men jag måste erkänna att det kändes väldigt konstigt att sitta och diskutera sitt civilstånd med en 10-åring.
Hmpf. Jag antar att man lär sig något nytt varje dag.
(PS. Jag är fortfarande hemma hos dom, jag har efter mycket om och men fått dom att gå och lägga sig. Framför mig på skrivbordet ligger en glammig inbjudan till galapremiären av "Män som hatar kvinnor". Behöver jag säga att jag är avundsjuk? Jag funderar på att sno den, men det är inte en sådan smart idé med tanke på att det står komikerns namn på den och att "inbjudan är strikt personlig". Damn it!)
Faktum är, att jag faktiskt gillade det. Jag vet, jag är lika förvånad som ni. Kanske måste jag ändra mina livssynpynkter.
Den äldsta pojken (10 år) är stört skön. Man märker att humorn går i släkten. Vi satt och snackade och småskrattade i två timmar, och det kändes som några ynkans minuter. Efter ett tag kom vi in på lite mer personliga frågor, och han frågade mig bland annat om jag var singel, och varför. Mitt svar: "Det finns ingen tillräckligt bra" tycktes han inte köpa. Han gav så många visa råd, utan att själv vara medveten om det. Men, det är väl som man säger; sanningen får man från barn och dårar.
Men jag måste erkänna att det kändes väldigt konstigt att sitta och diskutera sitt civilstånd med en 10-åring.
Hmpf. Jag antar att man lär sig något nytt varje dag.
(PS. Jag är fortfarande hemma hos dom, jag har efter mycket om och men fått dom att gå och lägga sig. Framför mig på skrivbordet ligger en glammig inbjudan till galapremiären av "Män som hatar kvinnor". Behöver jag säga att jag är avundsjuk? Jag funderar på att sno den, men det är inte en sådan smart idé med tanke på att det står komikerns namn på den och att "inbjudan är strikt personlig". Damn it!)
Llou; hjälp
För några månader sedan sprängde jag mina iPod-höglurar. Detta orsakade stor panik; en tågresa utan iPod känns som en tågresa utan kläder. Problemet löstes genom att jag snodde min käre lillebrors hörlörar. Efter bara någon dag märkte han detta, men var snäll nog att låta mig behålla dom för en tid.
Nu är det tyvärr så att han vill ha tillbaka sina hörlurar. Det skulle vara okej, om det inte vore för att jag har förstört även dom. I eftermiddags började det knastra farligt i den vänstra hörluren, innan den sa "poff" och dog. Eller ja, dog är nog fel ord. Den strejkar mera. För vad? Jag vet inte... Kanske de ohälsosamma arbetstiderna? Då och då växer hoppet inom mig när den börjar fungera för en millisekund - bara för att dö igen lika fort.
Så istället för att behöva köpa en hörlur måste jag nu köpa två! Ve och fasa! Har ni några tips på bra och billiga hörlurar?
Jaja. Nu måste jag gå. Jag ska nämligen vara barnvakt åt en känd komikers barn, som tillika är min granne.
Ni som känner mig anar oråd redan nu, och - det är faktiskt sant - det är befogat.
Frågan är nu: vilka kommer överleva; jag eller barnen?
Jag tvivlar på att jag kommer få betalt om barnen kolar vippen, så jag ska göra mitt bästa för att förhindra det.
Wish me luck!
Nu är det tyvärr så att han vill ha tillbaka sina hörlurar. Det skulle vara okej, om det inte vore för att jag har förstört även dom. I eftermiddags började det knastra farligt i den vänstra hörluren, innan den sa "poff" och dog. Eller ja, dog är nog fel ord. Den strejkar mera. För vad? Jag vet inte... Kanske de ohälsosamma arbetstiderna? Då och då växer hoppet inom mig när den börjar fungera för en millisekund - bara för att dö igen lika fort.
Så istället för att behöva köpa en hörlur måste jag nu köpa två! Ve och fasa! Har ni några tips på bra och billiga hörlurar?
Jaja. Nu måste jag gå. Jag ska nämligen vara barnvakt åt en känd komikers barn, som tillika är min granne.
Ni som känner mig anar oråd redan nu, och - det är faktiskt sant - det är befogat.
Frågan är nu: vilka kommer överleva; jag eller barnen?
Jag tvivlar på att jag kommer få betalt om barnen kolar vippen, så jag ska göra mitt bästa för att förhindra det.
Wish me luck!
Aime; dagens outfit går till...
...mig själv! Moahahhah!
Ni som är uppmärksamma och lika töntiga som jag ser att jag har hämtat inspiration från min vinnare av topmodel: Analeigh.
Ni som är uppmärksamma och lika töntiga som jag ser att jag har hämtat inspiration från min vinnare av topmodel: Analeigh.
Llou; skam den som ger sig
Idag bestämde jag mig för att jag och isbanan skulle ha en andra rond. Inte banne mig ger jag mig utan en fight. Och vet ni vad? Jag klarade mig helskinnad. Visst var det skakigt på några ställen, men jag reste mig alltid i sista stund och kom tillbaka med full kraft!
Llou - Isbanan, 1-1.
Nu jävlar kommer jag! Ingen går säker...
Bild på mig från i våras innan Mando
Llou - Isbanan, 1-1.
Nu jävlar kommer jag! Ingen går säker...
Bild på mig från i våras innan Mando
Aime; here I am baby
Glöm för all del inte att ni har negativa sidor. Vi vill inte verka uppblåsta. Men förtusan, era negativa sidor kan väl likväl vändas till något positivt också (...ibland i alla fall!)
Jag är t.ex. svartsjuk, dominant och ett 100% pure kontrollfreak.
Men det här kan jag ju välja att se på på ett annat sätt.
Svartsjukan
Ja, jag är svartsjuk. Är jag tillsammans med någon så vill jag ha den för mig själv. Det kan till&med gå till den grad att jag misstänker att ungefär 70% av alla tjejer runtomkring min pojkvän är jätteintresserade av honom.
Se det såhär
När jag är tillsammans med någon är jag seriös. Det är min pojkvän, the one and only. All min kärlek får han och jag skulle aldrig svika honom.
Dominansen
Jag älskar att bestämma, bossa, styra, you name it. Jag kan bli ytterst irriterad när något inte går som jag vill eller hade planerat och jag måste alltid vara on top of everything.
Se det såhär
Jag är en hejare på att komma i tid, jag älskar att planera och mina planer och arbeten är alltid strukturerade. Jag har sinne för ordning och reda och jag kan anta en ledarroll ifall det behövs. Det är ju jättebra!
Kontrollfreaksidan
Jag måste alltid kolla igenom grupparbeten sist och finjustera. Jag måste alltid veta vad som händer. Jag vill hela tiden ha kontroll över min omgivning och är en sån där jävel som man hatar för att jag aldrig kan släppa loss. (...utom på dansgolvet, men det är en annan historia)
Se det såhär
Jag gör alltid mitt bästa och jag är ganska bra på att hålla mig nykter (tack vare att jag vill ha kontroll, både över mig själv och andra). Dessutom kan jag ju då hjälpa de som inte har kontroll över sig själva. Mycket ömsint, om ni frågar mig.
Så javisst, man ska vara medveten om sina brister. Men gräv för guds skull inte ned er!
Jag är t.ex. svartsjuk, dominant och ett 100% pure kontrollfreak.
Men det här kan jag ju välja att se på på ett annat sätt.
Svartsjukan
Ja, jag är svartsjuk. Är jag tillsammans med någon så vill jag ha den för mig själv. Det kan till&med gå till den grad att jag misstänker att ungefär 70% av alla tjejer runtomkring min pojkvän är jätteintresserade av honom.
Se det såhär
När jag är tillsammans med någon är jag seriös. Det är min pojkvän, the one and only. All min kärlek får han och jag skulle aldrig svika honom.
Dominansen
Jag älskar att bestämma, bossa, styra, you name it. Jag kan bli ytterst irriterad när något inte går som jag vill eller hade planerat och jag måste alltid vara on top of everything.
Se det såhär
Jag är en hejare på att komma i tid, jag älskar att planera och mina planer och arbeten är alltid strukturerade. Jag har sinne för ordning och reda och jag kan anta en ledarroll ifall det behövs. Det är ju jättebra!
Kontrollfreaksidan
Jag måste alltid kolla igenom grupparbeten sist och finjustera. Jag måste alltid veta vad som händer. Jag vill hela tiden ha kontroll över min omgivning och är en sån där jävel som man hatar för att jag aldrig kan släppa loss. (...utom på dansgolvet, men det är en annan historia)
Se det såhär
Jag gör alltid mitt bästa och jag är ganska bra på att hålla mig nykter (tack vare att jag vill ha kontroll, både över mig själv och andra). Dessutom kan jag ju då hjälpa de som inte har kontroll över sig själva. Mycket ömsint, om ni frågar mig.
Så javisst, man ska vara medveten om sina brister. Men gräv för guds skull inte ned er!
Llou; jag HATAR vintern!
För att komma till tågstationen från mitt hus kan man antingen ta en genväg genom skogen (som under den här tiden på året bara är en isbana) eller gå runt skogen. Detta tar mycket längre tid.
Imorse hade jag gott om tid till tåget, men inte tillräckligt gott om tid för att ta den längre vägen. Trots det började jag gå den längre vägen, för jag visste att det var svårt att ta genvägen. Jag hade inte gått många meter förrän min lathet tog över och jag ändrade mig och gick mot skogen.
Väl inne i skogen kunde jag konstera att det verkligen var så isigt som jag fruktat. För att jag inte ska halka gick jag då brevid isbanan, men det betyder att jag gick i stora buskar och jättenära träd. Det kändes extremt larvigt och gick väldigt långsamt. "Ingen is ska kunna hindra mig från att komma till tåget!" tänkte jag stolt och tog ett steg ut i isbanan.
Det skulle jag inte gjort.
Direkt gled mina ben under mig och jag landade med ett brak på isen. Det var inte det värsta.
Jag ramlade så olyckligt att jag fick en stor, vass sten rakt i ryggen, precis vid ryggmärgen. Det gjorde så otroligt ont att jag skrek ut alla svordomar jag kan (och det är en del...). Jag kände att smärtan kommer från ryggmärgen och fick panik; jag hade ju spenderat gårdagen med att läsa om hur alla nervceller passar ryggmärgen. Tänk om jag blivit förlamad?! Framför mig såg jag hur jag skulle se ut i rullstol... det var ingen vacker tanke. Nervöst vickade jag på fingrarna; det gick. Sedan vickade jag på tårna; det gick också.
Jag började skratta av lättnad. "I was broken" började spelas i min iPod och det förstärkte verkligen mitt skratt, för det var precis det jag var; sönder.
Jag låg alltså på isen och vred mig i ömsom skratt ömsom skrik av smärta när min granne kom.
"Eh, mår du bra, Llou?" frågade han nervöst. Jag måste ju ha sett alldeles galen ut.
"Visst!" sa jag och reser mig alldeles för fort. Smärtan gjorde mig kräkfärdig och jag vinglade till. Min granne hjälpte mig att få balans och tillsammans gick vi mot tåget. Jag haltandes och han ständigt frågandes efter min hälsa.
Jag hann precis med tåget.
Så, lads, om ni undrar varför jag var en bitch hela skoldagen så har ni svaret här. Jag försökte att ignorera den ständiga smärtan, men det var som att säga "ignorera smärtan!" till en person samtidigt som man knivhugger denna. Inte så jävla lyckat, med andra ord.
Imorse hade jag gott om tid till tåget, men inte tillräckligt gott om tid för att ta den längre vägen. Trots det började jag gå den längre vägen, för jag visste att det var svårt att ta genvägen. Jag hade inte gått många meter förrän min lathet tog över och jag ändrade mig och gick mot skogen.
Väl inne i skogen kunde jag konstera att det verkligen var så isigt som jag fruktat. För att jag inte ska halka gick jag då brevid isbanan, men det betyder att jag gick i stora buskar och jättenära träd. Det kändes extremt larvigt och gick väldigt långsamt. "Ingen is ska kunna hindra mig från att komma till tåget!" tänkte jag stolt och tog ett steg ut i isbanan.
Det skulle jag inte gjort.
Direkt gled mina ben under mig och jag landade med ett brak på isen. Det var inte det värsta.
Jag ramlade så olyckligt att jag fick en stor, vass sten rakt i ryggen, precis vid ryggmärgen. Det gjorde så otroligt ont att jag skrek ut alla svordomar jag kan (och det är en del...). Jag kände att smärtan kommer från ryggmärgen och fick panik; jag hade ju spenderat gårdagen med att läsa om hur alla nervceller passar ryggmärgen. Tänk om jag blivit förlamad?! Framför mig såg jag hur jag skulle se ut i rullstol... det var ingen vacker tanke. Nervöst vickade jag på fingrarna; det gick. Sedan vickade jag på tårna; det gick också.
Jag började skratta av lättnad. "I was broken" började spelas i min iPod och det förstärkte verkligen mitt skratt, för det var precis det jag var; sönder.
Jag låg alltså på isen och vred mig i ömsom skratt ömsom skrik av smärta när min granne kom.
"Eh, mår du bra, Llou?" frågade han nervöst. Jag måste ju ha sett alldeles galen ut.
"Visst!" sa jag och reser mig alldeles för fort. Smärtan gjorde mig kräkfärdig och jag vinglade till. Min granne hjälpte mig att få balans och tillsammans gick vi mot tåget. Jag haltandes och han ständigt frågandes efter min hälsa.
Jag hann precis med tåget.
Så, lads, om ni undrar varför jag var en bitch hela skoldagen så har ni svaret här. Jag försökte att ignorera den ständiga smärtan, men det var som att säga "ignorera smärtan!" till en person samtidigt som man knivhugger denna. Inte så jävla lyckat, med andra ord.
Aime; varningstecken
Ny vecka allesammans!
Kära Klingan är på semester och ja, vem skulle inte vilja vara henne just nu? Brasilien - mmmm. Lite varmare klimat där känner jag. (Okej, nu går det utför, jag pratar om vädret?)
Snart är sovtimmen slagen på mat- och sovklockan och det är dags för lilla Aime att sova en blund, men först skriver hon självklart till er. (Okej, nu pratar jag om mig själv i tredjeperson. Vad fan händer?)
Borde jag sluta här innan något mer skumt kommer upp till ytan om mig? (Japp, där var det kört, jag pratar med någon jag inte ser. Dagens teknologi...)
Kära Klingan är på semester och ja, vem skulle inte vilja vara henne just nu? Brasilien - mmmm. Lite varmare klimat där känner jag. (Okej, nu går det utför, jag pratar om vädret?)
Snart är sovtimmen slagen på mat- och sovklockan och det är dags för lilla Aime att sova en blund, men först skriver hon självklart till er. (Okej, nu pratar jag om mig själv i tredjeperson. Vad fan händer?)
Borde jag sluta här innan något mer skumt kommer upp till ytan om mig? (Japp, där var det kört, jag pratar med någon jag inte ser. Dagens teknologi...)
Llou; good morning sunshine
Jag vaknade för 5 minuter sedan med näsan i biologiboken. Inte bra, inte bra alls.
Kombinationen av att jag var ute sent och drog på stan igårnatt (läs; gick på bio med lillebror) och att försöka plugga in konstiga biologiska termer är dödlig. Jag hade tur att det bara var extrem trötthet som drabbade mig. Vem vet vad som händer här näst?
Creepy.
Kombinationen av att jag var ute sent och drog på stan igårnatt (läs; gick på bio med lillebror) och att försöka plugga in konstiga biologiska termer är dödlig. Jag hade tur att det bara var extrem trötthet som drabbade mig. Vem vet vad som händer här näst?
Creepy.
Liknar han inte mig, så säg?
Llou; dagens antibordrörelse
Dagen idag har varit relativt händelselös. Största händelsen var när jag och Julia genomförde en röstning huruvida vi skulle placera om borden i klassrummet. De flesta blev förbannade hur vi än flyttade borden. Jag har ingen aning om att folk kunde bry sig så mycket om några ynkans bord och stolar. Allt blev bara så skrattretande. Det var som att komma tillbaks till sena mellanstadiet.Som en protest mot detta omorganiserade vi stolarna och borden när alla gått hem för dagen.
Jag undrar verkligen hur reaktionen kommer bli imorgon.
Ja, som ni hör, det här är det mest händelserika för mig idag.
Rolig dag, eller hur?
Gud, vad jag längtar efter att ta studenten!
Llou; oh la la
Jag tänkte fortsätta lite på Aimes spår för några inlägg sedan, genom att publicera denna utmärkta Nemi-stripp.
Vilka känner inte igen sig?
Förtydligande; Cyan säger: "Saknar du den här?"
Vilka känner inte igen sig?
Förtydligande; Cyan säger: "Saknar du den här?"
Aime; aladdin
Som på beställning kommer härmed några bilder från igår då jag och Llou höll till i Norrköping. Llou, din önskan är min lag.
En liten blyg bild av Fräcka Frökens Frestelser, ett café med god mat och kanske världens godaste (?) varma mackor. Jag och Llou njöt av våra i alla fall - min med tomat, pesto och mozzarella, hennes med prosciutto, pesto och mozzarella, en specialare som bara Llou kan få till.
En mycket trött och sliten Aime som väntar på sin varma macka.
En Llou med det rätta suget i blicken. Grrrrrrau!
En liten blyg bild av Fräcka Frökens Frestelser, ett café med god mat och kanske världens godaste (?) varma mackor. Jag och Llou njöt av våra i alla fall - min med tomat, pesto och mozzarella, hennes med prosciutto, pesto och mozzarella, en specialare som bara Llou kan få till.
En mycket trött och sliten Aime som väntar på sin varma macka.
En Llou med det rätta suget i blicken. Grrrrrrau!
Llou; 2000-talets askunge
Jag har aldrig lyckats plugga särskilt bra eller effektivt på helgerna (eller någonsin, snarare). Detta är bara ett faktum jag har accepterat utan att tänka så mycket på varför, men idag slog det mig. Så fort jag sätter mig ner får jag alltid en arbetsuppgift som enligt familjen min är så mycket viktigare att göra.Så, om ni ursäktar mig, nu ska jag:
1. Fixa lunch.
2. Städa toaletterna.
3. Hänga upp tvätt.
4. Stryka kläder.
5. Ta självmord.
PS. Har ni tur kanske Aime publicerar lite bilder från gårdagen, som vi tog på äkta fjortis-manér. DS.
Aime; man kan räkna ut allt
Jag tänker inte förbereda er med massa dåliga ursäkter: jag gick och la mig 10 igår.
Visst, jag är en tönt. Men jag tror jag behövde det, för jag sov i 12½ timme. Hur fan kan man sova i 12½ timme?! Fredagskvällen och dagen igår var slitsamma tydligen.
Jag säger ju alltid att man inte kan ta igen sömn, men om man räknar lite på det så kommer man nog fram till något bra...
natten fre-lör: 6 timmars sömn
natten lör-sön: 12½ timmars sömn
= 18½ timmars sömn
18½ / 2 = 9.25 timmar = 9 timmar och 15 min = BRA!
Ja, jag går NV. Och ja, jag och Llou räknade en gång ut hur lång tid vi skulle stå på varje trappsteg för att komma upp till plan 4 kl. 15.45. (Vadå? Det funkade ju..)
Aime; början på något bra (del 2)
Vart var jag? ...
...ja, just det; tjejer (fortf. generalisering) dras till elaka skitstövlar.
Jag har, som tidigare nämnt, funderat på detta ett tag nu. Jag har ju märkt på mig själv att jag kategoriserar killar i två grupper, och detta är hemskt. Jag har trott att killar antingen är:
1. Snälla men ointressanta
2. Intressanta men elaka
Låt mig utveckla detta lite. Om jag börjar med kategorin "snälla men ointressanta"... Jag har träffat många snälla killar och det är såklart jättetrevligt. Men grejen är; jag faller inte för snälla killar. Snälla killar blir som kompisar. Det finns ingen s.k. "gnista". "Gnistan" upplevs istället hos sådana där intessanta killar med mystik. Tyvärr är de här killarna, enligt mina (sorgligt nog) väldigt tråkiga erfarenheter, farligt idiotiska elaka och egoistiska. Usch, det här låter helt sjukt konstigt och galet. Jag vet inte om jag kan förklara bättre.
Men ni snälla killar - fortsätt vara snälla! Vi tjejer fattar att det är ni som är värda att behålla, även om vi kan vara jävligt korkade ibland. Och tjejer - hitta en snäll kille! Skit i alla skitstövlar!
good vs. evil
Veckans låt, v.6
Veckans låt är en riktig vinnare. Vi bestämde oss faktiskt så sent som idag (pinsamt) för att denna låt var bättre än alla andra. Detta eftersom både Aime och Llou inföll i unison stämma med komp av ingen mindre än självaste Peter Lindmark.
no need for words, just pure pleasure
no need for words, just pure pleasure
Aime; början på något bra
Killar, nu ska ni få veta något helt idiotiskt om oss tjejer. (Dock bör det väl tilläggas att detta antagligen inte gäller alla tjejer):
...vi dras till elaka skitstövlar.
There, now it's said. Och nu antar jag att ni kräver en lång jäkla förklaring. Det kommer... efter jag har ätit middag. Jag är så hungrig.
...vi dras till elaka skitstövlar.
There, now it's said. Och nu antar jag att ni kräver en lång jäkla förklaring. Det kommer... efter jag har ätit middag. Jag är så hungrig.
Llou; bråkar du med mina kompisar, bråkar du med mig
Jag kom på att det kanske inte var så där jättebra att erkänna att jag, som sjuttonåring, ska spela the Sims. Så jag tycker att vi alla struntar i det felsteget och blickar framåt, mot min födelsedag. När jag fyller arton ska jag inte spela något töntigt spel. Eller, ännu bättre; jag ska inte tänka på något töntigt spel.
(Bara så att ni vet vill jag säga att the Sims var astråkigt och att jag nu har raderat spelet från datorn. Pappa är mitt vittne!)
Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt genom att spy lite galla över en viss kille. Diverse kommentarer far genom mitt huvud för tillfället, den ena mer taskig än den andra. Men jag nöjer mig med att skriva: Du är en fullkomlig jävla idiot! Det var flera år sedan jag hade för vana att sparka killar mellan benen, men nu kommer lusten tillbaka. Och jag kommer sparka betydligt hårdare den här gången.
(Bara så att ni vet vill jag säga att the Sims var astråkigt och att jag nu har raderat spelet från datorn. Pappa är mitt vittne!)
Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt genom att spy lite galla över en viss kille. Diverse kommentarer far genom mitt huvud för tillfället, den ena mer taskig än den andra. Men jag nöjer mig med att skriva: Du är en fullkomlig jävla idiot! Det var flera år sedan jag hade för vana att sparka killar mellan benen, men nu kommer lusten tillbaka. Och jag kommer sparka betydligt hårdare den här gången.
Aime; facit i efterhand
Det här är ett kort blogginlägg, för jag är för upprörd för att egentligen skriva.
Kärleken är blind, och det suger. ÖPPNA ERA JÄVLA ÖGON
Kärleken är blind, och det suger. ÖPPNA ERA JÄVLA ÖGON
Llou; ha myspys
Innan jag kom hem idag hade jag verkligen bestämt mig för att plugga. Nu, skulle jag ta tag i allt skolarbete. Jag var stolt över mig själv att jag kommit fram till ett sådant förnuftigt beslut.
Men när jag kommit hem såg jag att jag fått det nya numret av Elle. "Det kunde väl inte skada att läsa lite i den innan jag börjar plugga?", tänkte jag. Sagt och gjort, jag satte mig med en kopp te och började bläddra. 2 timmar senare kollade jag på klockan och insåg förskräckt hur lång tid det hade gått. Varpå jag sprang till datorn för att inte låta er lida av uteblivande bloggande. Så nu ska jag börja plugga.
Förresten, visste ni att det ska komma ut ett the Sims 3? Är det bara jag som är efter och inte har vetat om detta? Det måste jagladda ner köpa så fort den kommer ut! Det var så länge sedan jag spelade the Sims 2! Hmm... kanske ska man ta och installera the Sims nu och spela lite bara... jag kan ju alltid plugga senare.
Japp. Så får det bli!
Orvar!
Men när jag kommit hem såg jag att jag fått det nya numret av Elle. "Det kunde väl inte skada att läsa lite i den innan jag börjar plugga?", tänkte jag. Sagt och gjort, jag satte mig med en kopp te och började bläddra. 2 timmar senare kollade jag på klockan och insåg förskräckt hur lång tid det hade gått. Varpå jag sprang till datorn för att inte låta er lida av uteblivande bloggande. Så nu ska jag börja plugga.
Förresten, visste ni att det ska komma ut ett the Sims 3? Är det bara jag som är efter och inte har vetat om detta? Det måste jag
Japp. Så får det bli!
Orvar!
Llou; bang bang
Onsdagar betyder gymtid, så även idag. När jag och Amanda kom in i omklädningsrummet möttes vi av massa bebisar (/bäbisar?) och deras unga mammor. "Vad är det för fel med det?", kanske du tänker. Jo, för det första är jag inte direkt en barn-tjej i den bemärkelsen att jag gillar barn. Barnvakt har aldrig varit min grej, och ni som känner mig väl vet varför. Nu i eftermiddags skrek barnen som galningar, och det gick verkligen på mina nerver.
Men, det som mest gick på nerverna var trots allt mammorna. Inte av den simpla anledningen att de lät sina barn skrika ostört (som under andra omständigheter skulle varit mycket irriterande) utan att de var så otroligt smala. Jag menar, de hade ju för Guds skull fött barn för inte mer än 3-4 månader sedan, och ändå var de smala som tändstickor! Det var läskigt att se. Om jag någon gång blir gravid ska jag använda det som ursäkt för att äta så mycket onyttigt som möjligt, och fullkomligt skita i hur jag ser ut. Jag kommer heller inte ha någon brådska med att banta efteråt, för hallå, man har faktiskt haft en unge i sin mage!
Så, nu har jag fått ut lite aggressioner. Tyvärr känns det inte så mycket bättre, men men.
Som jag har förstått det är det otroligt många killar som läser den här bloggen, och att ni har blivit lite småkära i mig efter vår otroliga videoblogg. Jag vill bara varna er; det är troligt att jag kommer bedra er. Detta enligt en undersökning som ni kan läsa om här. Detta är tyvärr inget jag kan påverka. Så när det än händer har jag i alla fall något att skylla på: mina kinder. Sweet!
Inte för att jag planerar något sådant i dagsläget. Nej nej. Jag saknar en avgörande faktor för att det ska vara möjligt.
Men, det som mest gick på nerverna var trots allt mammorna. Inte av den simpla anledningen att de lät sina barn skrika ostört (som under andra omständigheter skulle varit mycket irriterande) utan att de var så otroligt smala. Jag menar, de hade ju för Guds skull fött barn för inte mer än 3-4 månader sedan, och ändå var de smala som tändstickor! Det var läskigt att se. Om jag någon gång blir gravid ska jag använda det som ursäkt för att äta så mycket onyttigt som möjligt, och fullkomligt skita i hur jag ser ut. Jag kommer heller inte ha någon brådska med att banta efteråt, för hallå, man har faktiskt haft en unge i sin mage!
Så, nu har jag fått ut lite aggressioner. Tyvärr känns det inte så mycket bättre, men men.
Som jag har förstått det är det otroligt många killar som läser den här bloggen, och att ni har blivit lite småkära i mig efter vår otroliga videoblogg. Jag vill bara varna er; det är troligt att jag kommer bedra er. Detta enligt en undersökning som ni kan läsa om här. Detta är tyvärr inget jag kan påverka. Så när det än händer har jag i alla fall något att skylla på: mina kinder. Sweet!
Inte för att jag planerar något sådant i dagsläget. Nej nej. Jag saknar en avgörande faktor för att det ska vara möjligt.
Aime; då sade Llou...
Aime; serious shit
Tyvärr syns nog inte jag och Llou. Men vi var med!
Aime; diskmedel
Vissa människor passar en väldigt bra. Det är tur att sådana finns. Man delar värderingar och tankegångar och sättet man resonerar på liknar varandras nästan till 100%. Det är kul att höra att ens åsikt och funderingar återspeglas i någon annan. Jag har varit glad sedan igår, när jag faktiskt stötte på en sådan människa. Jättehärligt att bara känna; YES!
Llou; you're just what I want to see
Ni som tycker att massage är skönt har inte fått det av min sjukgymnast. Om ni fortfarande tycker att det är skönt efter att ha varit hos henne kan jag enkelt konstatera att ni är: Masochister.
Man ligger helt försvarslös på mage medan hon lever loppan på ens rygg. "Nu ska jag dra i skinnet tills det lossnar" sa hon en gång. Då skrek jag, för ungefär 13:e gången. Det gjorde svinont, för att använda sig av en liten underdrift.
När jag väl kom ut efter 40 minuter såg jag helt förstörd ut; mascaran hade runnit så att jag liknade ett spöke och jag haltade som en enbent.
Jaja, det var värt det.
Man ligger helt försvarslös på mage medan hon lever loppan på ens rygg. "Nu ska jag dra i skinnet tills det lossnar" sa hon en gång. Då skrek jag, för ungefär 13:e gången. Det gjorde svinont, för att använda sig av en liten underdrift.
När jag väl kom ut efter 40 minuter såg jag helt förstörd ut; mascaran hade runnit så att jag liknade ett spöke och jag haltade som en enbent.
Jaja, det var värt det.
Aime&Llou; det allra första videoinlägget
Bättre lycka nästa gång, kanske?
Ja, det kan i alla fall inte gå sämre.
Ni kan roa er med att trycka på repeat om och om igen när ni har tråkigt. Tro mig - efter ett tag blir det ganska roligt!
Aime; mulberry!
You're mine! You're so fine! Oh, darling, you make me smile!
Jag vet att jag är fånig. "Det är bara en väska". Men nej, det är MIN Mulberry Bayswater!
Jag vet att jag är fånig. "Det är bara en väska". Men nej, det är MIN Mulberry Bayswater!
Llou; my baby shot me down
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Jag har varit en dålig bloggerska, jag vet. Till mitt försvar kan jag säga att... öööhh... jag glömde bort bloggen funderade ut massa smaskiga saker som jag ska skriva här senare! Förlåter ni mig?
Problemet med att fundera ut massa smaskiga saker att skriva är att man blir så himla frustrerad när man glömmer bort dem (som nu). Jag vet med mig att det finns minst 3 skitroliga saker som jag vill delge mig av, däremot har jag ingen aning om vad dessa tre saker är.
Är det möjligt att vara senil när man är 17 år?
I sådana fall är jag i rikszonen.
Crap.
Om ni har tålamod kanske jag kommer på det igen.
Troligtvis inte.
Jag borde typ ha en "bloggbok" med mig där jag alltid kan skriva upp mina snilleblixtar. Problemet är att en sådan bok skulle vara så tjock och tung att bära omkring, if you know what I mean!
Problemet med att fundera ut massa smaskiga saker att skriva är att man blir så himla frustrerad när man glömmer bort dem (som nu). Jag vet med mig att det finns minst 3 skitroliga saker som jag vill delge mig av, däremot har jag ingen aning om vad dessa tre saker är.
Är det möjligt att vara senil när man är 17 år?
I sådana fall är jag i rikszonen.
Crap.
Om ni har tålamod kanske jag kommer på det igen.
Troligtvis inte.
Jag borde typ ha en "bloggbok" med mig där jag alltid kan skriva upp mina snilleblixtar. Problemet är att en sådan bok skulle vara så tjock och tung att bära omkring, if you know what I mean!
Aime; hej! (klick)
Ny vecka = nya uppdateringar i bloggen!
Efter en morgons rådslagning med Llou så har vi bestämt oss för att starta upp en ny punkt i vår repertoar på killingalllights.blogg.se
Denna nya händelse kommer förhoppningsvis älskas av er läsare. Till saken:
Jag, Aime, kommer härmed stå för släckandet av er modetörst. Utrustad med min kamera ska jag fråga en random människa på stan om jag kan få ta kort på hans/hennes gudomliga outfit. D.v.s. det kommer bli ungefär som Stockholm Streetstyle, fast såklart; lite snyggare, lite personligare à la killing all lights.
Ingen garanti för daglig uppdatering finns, utan det sker mest spontant. En i veckan är en lagom standard just nu, vi får se var det leder.
Fortsätt hålla tummarna för mig och min drömväska nu. Tjing
Efter en morgons rådslagning med Llou så har vi bestämt oss för att starta upp en ny punkt i vår repertoar på killingalllights.blogg.se
Denna nya händelse kommer förhoppningsvis älskas av er läsare. Till saken:
Jag, Aime, kommer härmed stå för släckandet av er modetörst. Utrustad med min kamera ska jag fråga en random människa på stan om jag kan få ta kort på hans/hennes gudomliga outfit. D.v.s. det kommer bli ungefär som Stockholm Streetstyle, fast såklart; lite snyggare, lite personligare à la killing all lights.
Ingen garanti för daglig uppdatering finns, utan det sker mest spontant. En i veckan är en lagom standard just nu, vi får se var det leder.
Fortsätt hålla tummarna för mig och min drömväska nu. Tjing
Aime; nu du Hellgren!
Tradera är en rolig hemsida. Där kan man, som ni antagligen vet, auktionera ut saker och ting, stora som små, till högst bjudande. Jag har inte sålt något på Tradera, men jag har köpt en jacka. Mycket fin faktiskt. Nu ter det sig så att jag har börjat fundera ut vad som står på min önskelista till 18-årsdagen. Jag har kommit på en del nu, och jag har informerat alla (trots att det är ett tag kvar tills jag blir 18) om att jag inte vill ha något litet "tjafs" utan att jag hellre ser att mina vänner och bekanta går ihop och köper något jag verkligen önskat mig.
Listan ser för närvarande ut som följer:
be mine, will you?
Listan ser för närvarande ut som följer:
•· Plattång, den smala från Vidal Sassoon
•· Spabehandling
•· Pengar till London
•· Stämapparat
•· 40"LCD TV (den kommer iofs att stå i vardagsrummet)
•· Mulberryväska
•· Bra högtalare!
Som ni ser är det ganska dyra saker, eller i alla fall för min budget. Här kommer Tradera in i bilden. Ikväll har jag, med lite manipulation, övertalat mamma att buda på en Mulberry Bayswater till mig (som födelsedagspresent alltså). Auktionen går ut imorgon och jag hoppas verkligen att jag vinner!
(Hur vet jag att den är äkta? Ja, det står på sidan, snubben har kvittot från Mulberryaffären i New York och bilderna som finns är precis så som jag vet att den ska se ut. Dessutom kan man, om man bevisar att väskan är fake, få tillbaka pengarna, eftersom annonsören, dvs. snubben, då har lagt ut felaktig information. Sådeså!)
Håll tummarna för mig och min drömväska nu! Jag meddelar er imorgonkväll om hur det gått! Tudelu
be mine, will you?
