killing all lights

Okej, det här var extremt otippat, speciellt för mig, faktiskt.

Jag kommer faktiskt inte lägga av med att blogga.
(Jag hör er jubla ändå hit, good job!)

Jag kommer däremot fortsätta blogga på min gamla blogg. Den är:
intothewilde.blogg.se

Det här är en spännande sak med mig själv, man vet aldrig hur jag ska reagera/vad jag ska göra.
Inte ens jag vet det.

Vi har haft en (relativt) lång och härlig tid tillsammans, som tyvärr går mot sitt slut. Det här är nämligen mitt allra sista inlägg för Killing all lights. Sorgligt, jag vet. Som tröst skulle jag kunna säga att "I'm sorry babes, but it's not you, it's me". Men eftersom jag hellre tar efter Lily Allen blir mina avskedsord:

"It's not me, it's you".

So long!

Skrattade just för mig själv här i klassrummet när jag råkade skriva fotmail istället för hotmail, där har vi beviset på att det vanliga fysikhumöret (..och humorn) börjar infinna sig.

Jaha, och där kom fysikläraren och drar sin vanliga mening "Ni kommer inte behöva datorerna idag"

HEJDÅ :(

Ikväll (natt?) ska  jag se Pitchblack-ltd's spelning. Det ser jag fram emot, trots att jag har matte C-nationella kl 08.20 imorgon. Men men, you only live once.

Har ni inte koll på vilka Pitchblack-ltd är, så kommer här ett smakprov:

Jag och Amanda strosade nerför gatan till tunnelbanan. Lunchen hägrade bara en ynka station bort och vi hade fått upp en bra fart. Då kommer skapelsen emot oss. En uppumpad kille med ett LINNE på sig, så alla de där musklerna skulle synas extra mycket. Ungefär såhär (fast jag har på denna bild ritat dit linnet):



DESSUTOM hade han två farliga hundar med sig där han gick, en i varje hand. Då blev det en gammal hederlig kamratpostenfråga:

Aime: Jag blir äcklad av muskler, är det normalt?

Lite sent ute, som vanligt. Men bara LITE sent....

jag ska väl lägga upp en bild då... efter maten (allt för att slippa!)

People, vet ni vad?! Aime har klippt sig, och det är några decimeter kortare! (Alla ni som känner henne vet att det här är ett stort steg). Enligt mig är det jättesnyggt, men hon är inte riktigt nöjd. Enligt henne saknar hon sitt gamla hår. Men om ni ber riktigt snällt kanske få se en före- och efterbild.

Det var dagens händelse. Wow.

Vad var det då som Llou inte ville nämna i föregående inlägg? Jo, hon hade nämligen sin 18årsmiddag igårkväll, and it got wild(e)!

Idag, mina damer och herrar, smäller det! Vad kan jag inte skriva nu, men det får ni reda på imorgon. Orättvist, va? Men sådant är livet!

Nu måste jag fortsätta förbereda inför det som ska hända (som ni inte får reda på idag!). Åh, vad jag älskar att vara mystisk.

Alltså, sen när får man inte ett sommarjobb för att man "bara" kan jobba 4 veckor? Tja, sen nu tydligen. Så nu är hoppet ute för lilla mig, inga pengar i sommar. Det betyder, ingen shopping i London och ingen rolig sommar. SYND.

Jo, visst var Jacob charmig, och det var inte bara jag som hade ett leende på läpparna under tiden vi pratade (host, Aime). Men dagen förgylldes framförallt av att se våra lärare utklädda till flygvärdinnor/steward. Dom gjorde det verkligen med stil! Och det gjorde även vår älskade Aime. Se själv: