Aime; hemlig beundrare utan tidsuppfattning?
Blixtrande nyheter från förorten! Extra, extra!
Efter en lång och tuff pluggdag skyndade sig Aime hem till maten. Hon var hungrig och lät benen gå som trumpinnar på katten-med-tofsargatan. Kvällen var kalloch hård. Trots det kände sig Aime glad och upprymd. Kanske hade hon en aning om vad som väntade? Som tidigare under dagen, när hennes intuition sade henne att Llou och Matilda skulle kliva på tunnelbanan. (...nog gjorde de det alltid. Samtidigt hittade Aime sin far på samma tunnelbanevagn. Det var ju bara konstigt)
Men vart var vi? Jo, Aime var påväg hem till sitt röda hus på katten-med-tofsargatan. När hon nådde sin "uppfart" möttes hon av en märklig syn. Det var nästan makabert. Det var som om någon placerat den lilla kroppen där, mitt framför ytterdörren. Den som lagt det lilla knytet där hade i alla fall varit lite barmhärtig. Dörrmattan skyddade från kylan underifrån.
Såhär såg det ut alltså. En närbild kommer härnäst:
Eftersom detta, ur min synvinkel, är väldigt lurigt, har jag döpt den lilla lurviga grå till Lurvifax.
Uppdateringar kommer att komma så fort jag fått fler tecken eller kommentarer från min... ja, vad är det.. hemliga beundrare?
