Aime; sagostund 4, le(j)on
En kväll i sena februari insåg plötsligt Aime att hon hade hittat något. Hon borde sett det tidigare, men nej, det var först nu hon hade fått upp ögonen. Han hade alltid varit killen bredvid, ingen man lade märke till. Eller var han? Ja, hon hade ju tänkt tanken några gånger, men alltid stoppat halvvägs. Det var ju han... Inte var väl han en sån som man ville... Eller?
Svaret hade varit så uppenbart redan den första kvällen i januari, sena januari, ja, ganska precis en månad sedan. Men ändå hade hon inte förstått till fullo vad det var som hände tills den där kvällen i februari. Och våren var ju inte ens här än. Är det inte då all kärlek spirar? Eller är det i februari? Hon visste ingenting längre. Hela hennes värld var upp och ned - och hon välkomnade det.
Svaret hade varit så uppenbart redan den första kvällen i januari, sena januari, ja, ganska precis en månad sedan. Men ändå hade hon inte förstått till fullo vad det var som hände tills den där kvällen i februari. Och våren var ju inte ens här än. Är det inte då all kärlek spirar? Eller är det i februari? Hon visste ingenting längre. Hela hennes värld var upp och ned - och hon välkomnade det.
Kommentarer
Trackback
