Llou; som en ICA-plastpåse mitt på blanka dan
Idag har vi haft friluftsdag. För att undvika att åka skidor bestämde jag mig för att ta ett yoga-pass och en långpromenad i stället. Det var lagom smart.
På yogan kände jag mig verkligen som en gravid konteiner. Det var skrattretande. Vi gick upp i en ställning som jag tyckte var asjobbig. "Det här är viloställningen", säger vår lärare då.
Jippi.
Jag överlevde hur som helst, och har inte för varaktiga men.
Promenaden i Hagaparken var ytterst intressant. Eller, ja.
Det var svinigt kallt, och efter 5 minuter hade jag förlorat känseln i mina kinder. Efter ytterligare 10 minuter hade jag förlorat all känsel i benen. Plågan blev däremot mindre påtaglig i Roujans sällskap, som erbjöd mig diverse roliga historier från sin barndom.
Väl tillbaka i gymmet duschade jag varmt - men det gjorde ingen skillnad. Mina ben gjorde lika ont som innan. Jag prövade även att basta, fast när Palina började leva ut sina finska gener i bastun kändes det att det var dags att gå.
Jag fryser fortfarande (och jag har på mig: långkalsonger, byxor, sockor, ulltoflor, linne, tjocktröja och fleecetröja. Underkläder också, givetvis. Det kändes bara onödigt att nämna dom).
Det är i och för sig mitt fel. Det var ju jag som i princip välkomnade förskylningen med öppna armar i Hagaparken.
På yogan kände jag mig verkligen som en gravid konteiner. Det var skrattretande. Vi gick upp i en ställning som jag tyckte var asjobbig. "Det här är viloställningen", säger vår lärare då.
Jippi.
Jag överlevde hur som helst, och har inte för varaktiga men.
Promenaden i Hagaparken var ytterst intressant. Eller, ja.
Det var svinigt kallt, och efter 5 minuter hade jag förlorat känseln i mina kinder. Efter ytterligare 10 minuter hade jag förlorat all känsel i benen. Plågan blev däremot mindre påtaglig i Roujans sällskap, som erbjöd mig diverse roliga historier från sin barndom.
Väl tillbaka i gymmet duschade jag varmt - men det gjorde ingen skillnad. Mina ben gjorde lika ont som innan. Jag prövade även att basta, fast när Palina började leva ut sina finska gener i bastun kändes det att det var dags att gå.
Jag fryser fortfarande (och jag har på mig: långkalsonger, byxor, sockor, ulltoflor, linne, tjocktröja och fleecetröja. Underkläder också, givetvis. Det kändes bara onödigt att nämna dom).
Det är i och för sig mitt fel. Det var ju jag som i princip välkomnade förskylningen med öppna armar i Hagaparken.
Kommentarer
Trackback
