killing all lights

Igår råkade jag av misstag tappa min familjs digitalkamera (som jag hade med till skolan utan mina föräldrars vetskap) så att den slog i golvet. "So what?" kanske ni tänker. I'll tell you what. Min mammas humör är inte att leka med. Kameran var dyr, och nu är displayen helt förstörd. Följdaktligen kommer jag bli helt förstörd när min mamma får reda på detta missöde.
Jag trodde att jag kunde undvika stunden för erkännandet tillräckligt länge för att jag skulle kunna komma på en bra bortförklaring. Fel, fel, fel. Pappa måste ha kameran tidigt imorgon. Vad ska jag göra?!

Mina bortförklaringar än så länge:

1. Hunden sprang ner kameran (fungerar ganska bra, om jag nu skulle haft en hund).
2. Det var inte jag - det var brorsan (fungerar aldrig; mamma tar alltid brorsans parti).
3. Jag vet inte vad som hände - helt plötsligt var den bara sönder (ingen chans i helvetet att det fungerar)

Som ni märker är det kört för mig.
Någon som har en annan bortförklaring att delge sig av till en desperat liten stackare?