Aime; sagostund 7, åskmolnet
Trots att solen sken över en nyckfull tisdag spred Aime bara ilska omkring sig. Tankarna flammade, ja nästan brann, av onda funderingar och hon visste själv om att hon hade fastnat i en bana utan slut. Hon var själv tvungen att avsluta det svarta runt omkring henne, men hur?
Hon försökte allt:
- le utan anledning
- gå snabbt
- vila/sova
- äta fiskpinnar
...men förgäves. Ingenting verkade muntra upp Aime, som i vanliga fall spred solsken, vare sig solen själv sken eller ej. Timmarna gick och dagen blev till kväll, kvällen till natt. Hon hade bara en och en halv timme på sig innan dygnet skulle slå om till nästa då hon kom på det. Det hon behövde var att lyssna på andras petitessproblem och skratta åt dem. Det hon behövde var Sex and the city.
Snipp snapp snut, så var sagan (för den här gången) slut
Hon försökte allt:
- le utan anledning
- gå snabbt
- vila/sova
- äta fiskpinnar
...men förgäves. Ingenting verkade muntra upp Aime, som i vanliga fall spred solsken, vare sig solen själv sken eller ej. Timmarna gick och dagen blev till kväll, kvällen till natt. Hon hade bara en och en halv timme på sig innan dygnet skulle slå om till nästa då hon kom på det. Det hon behövde var att lyssna på andras petitessproblem och skratta åt dem. Det hon behövde var Sex and the city.
Snipp snapp snut, så var sagan (för den här gången) slut
Kommentarer
Trackback
