killing all lights

Jag har de senaste två dygnen tillbringat all min vakna tid (och all min minimalistiska sömn-tid) tillsammans med Lydia. Därför känns det nu lite tomt när hon inte längre är här. Det kommer dröja ytterligare fyra månader innan vi träffas igen. Det är nyttigt att vara med folk som bor på landet, man får liksom lite perspektiv på tillvaron. Att vara med folk som inte har en aning om vad Whyred är, som tror att Twilight-filmen handlar om robotar och blir fascinerande av sms-biljetter gör att allt känns så opretantiöst.

Så det är inte så konstigt att vi knappt har sovit ett enda dugg. Jag är dödstrött, och nu måste jag plugga. Jippi. Jag är körd.
Eller, som Lydia skulle säga: "Du ä stöt botta!" [översättning: "Du är stört borta!"]