Llou; i don't wanna lie

Okej, jag måste passa på att säga att jag absolut inte håller med Aime om vad hon skrev om i förra avsnittet. Det är hennes åsikt och ska inte förknippas med hela "Killing all lights"-fenomenet! Jag har inte superbra koll på alla låtarna som har varit med, men den låten som jag tycker är bäst är alltför pinsam för att erkänna.

Idag på väg hem slank jag förbi Hemköp för att köpa en banan. När jag kom till kassan såg jag att kassören stod och dansade för mig och gjorde diverse roliga poser. "Ööh... okej..", tänkte jag förundrat. Det var inte den reaktionen jag brukade få av kassörskor, direkt. Sedan insåg jag att det var en gammal kompis som jag inte sett på tre år, och gissa om jag blev glad! Vi kunde tyvärr inte snacka så länge, för mitt tåg skulle gå vilken minut som helst. Det var synd. Vissa personer har en tendens att sprida glädje omkring sig, och hon är verkligen en sådan person. Jag var så glad att jag inte brydde mig om att jag fick en extremt ovänlig kommentar av en man jag satt tvärs emot på tåget. Istället firade jag av världens leende, så att han blev helt paff och fortsatte läsa sin tidning.

Det känns som om ingenting kan förstöra min glädje.
Men varför utmana ödet? Jag pluggar nog kemi en annan dag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0