Llou; matchmaking
En av pappas bästa kompisar är en väldigt trevlig engelsman, som jag kommer mycket bra överens med. Han har en skön humor, och vi kan ha ganska djupa diskussioner tillsammans. Denna man har en son, som är två år äldre än mig. Det har varit hans, och även min pappas, högsta önskan att vi ska bli tillsammans i över tio år nu. Det är lite skrattretande.
"Jacob är en väldigt trevligt kille, tycker du inte?" kan pappa utbrista helt plötsligt, "han är musikalisk och lagar jättegod mat! Det är väl ändå ett pojkvänsmaterial?".
Varje gång jag kommer hem till dem blir pappas vän jätteglad, och om möjligt ännu gladare när jag kramar hans son.
Det är otroligt pinsamt.
Misstolka mig inte. Jag gillar Jacob, han är en sjysst kille, men ingenting mer. Och jag vet att han känner detsamma. Ikväll ville pappa att jag skulle följa med honom till sin kompis ("Jacob kanske är där, Llou!") men jag lyckades slingra mig ur det. Kan de inte bara ge upp någon gång?
"Jacob är en väldigt trevligt kille, tycker du inte?" kan pappa utbrista helt plötsligt, "han är musikalisk och lagar jättegod mat! Det är väl ändå ett pojkvänsmaterial?".
Varje gång jag kommer hem till dem blir pappas vän jätteglad, och om möjligt ännu gladare när jag kramar hans son.
Det är otroligt pinsamt.
Misstolka mig inte. Jag gillar Jacob, han är en sjysst kille, men ingenting mer. Och jag vet att han känner detsamma. Ikväll ville pappa att jag skulle följa med honom till sin kompis ("Jacob kanske är där, Llou!") men jag lyckades slingra mig ur det. Kan de inte bara ge upp någon gång?
Kommentarer
Postat av: Sara
ja jo precis. Nej men det är en spec upplevelse så se till att njuta av den dagen. Den kommer aldrig igen :)
haha ja okej :)
Trackback
