killing all lights

Igår fyllde jag 18 år. Jag trodde att jag hade förberett mig väl, men när jag väcktes på morgonen och min mamma räckte fram en pärm och sade: "Här är dina fondsparingar. Enbart du har nu full kontroll över dom. Du får placera dom hur du vill. Du borde även börja spara i andra konton. Ta inte i Riksbanken!" trodde jag att jag skulle kola vippen. Jag kan ju ingenting om aktier och fondsparande!

Kvällen däremot blev väldigt trevlig. Först firades jag av min familj plus farfar och hans sambo, vartefter jag gjorde mig iordning för att dra på stan. Efter lite smärre incidenter kom jag, Matilde, Karin och Carla till 80's där det bjöds på bra musik och trevligt sällskap!

Däremot lyckades jag skaffa mig ett extremt "smärtsamt" minne från denna kväll, som Matilde säkerligen skadeglatt kommer dela med sig av. Jag håller tummarna för att det inte blir så.

Igår, som sagt.
Vi var då i Uppsala för att återigen marknadsföra vår skola. Jag tyckte verkligen att det var jätteroligt. De flesta eleverna som kom var väldigt gulliga och det kommer nog bli en bra skola där.

Jag lyckades även fylla min kvot av "goda gärningar". Det var nämligen så att vi fick lite mackor och äpplen över som vi inte kunde spara. Jag (och några andra) lekte då goda féer och stod och delade ut dessa till hungrande (och ibland snygga) studenter. Jag valde att se det som att jag precis löst deras ekonomiska problem; no more nudelsoppa! Ibland är jag alltför snäll.

Till tågstationen åkte vi taxi, men inte vilken taxi som helst. Vi åkte i partytaxin numero uno! När vi först kom in fick jag en smärre chock av den högljudda musiken, men fann mig snabbt till rätta. Efter lite "snygga" partymooves började taxichaffisen hänga på; han gjorde några dansövningar, han blinkade med ljusen, han guppade med bilen och körde sick-sack så att bilen fick en härlig gungning. Det blev riktigt drag! Snacka om att det blev en stört bra förfest.

Jag och Aime är nyss hemkomna från Uppsala. Vad som hände där återkommer vi om senare (läs; imorgon).
Vad jag borde göra nu: plugga
Vad jag tänker göra nu: sova

Och förresten: vad har hänt med våra besökssiffror?! Varför dissar ni oss, people?! Give us some feedback!

Jag och pappa står och viker lakan när vi, helt random, börjar diskutera det engelska språket.
Pappa: "Heter det 'fold the sheets' på engelska tro?"
Llou: "I don't know!"
Pappa (sjungandes): "I don't know but I've been fold!" varpå han ler brett, uppenbarligen väldigt imponerad av sin ordvits.
Llou: "Åh, pappa, den var skittråkig!"
Pappa: "Nej, den var sheet-tråkig! Haha!"

Jag kan säga så här:
Pappa förtjänade verkligen boken jag gav till honom i julklapp; "Tråkiga pappor och skämten de älskar att plåga oss med". Min största rädsla är att jag kommer bli precis som honom. Heh.

Jag vet inte om ni alla är medvetna om att det nu pågår en ganska stor debatt (främst på amerikanska bloggar och nyhetssidor) angående homo-äktenskap. En av kandidaterna till Miss USA, Miss California, uttalade sig negativt om detta och påstod att äktenskap endast borde vara mellan en man och en kvinna. Detta har orsakat stor rabalder. Alla möjliga personer har stått i kö för att uttala sig i frågan, och självfallet vill jag inte vara sämre själv.

För det första vill jag understryka att jag inte tycker illa om Miss California bara för att hon väljer att uttrycka sin åsikt; alla han yttrandefrihet och så har även hon. Däremot tycker jag att hon kunde uttryckt sig på ett mer diplomatiskt sätt, "no offense" räcker liksom inte.

För det andra tycker jag att det är en absurd diskussion. Homosexuella är lika mycket människor som heterosexuella, de borde ha lika många rättigheter (och samma, framförallt) som alla andra. Vad är det egentligen att diskutera?
De vanliga motargumenten brukar komma från religionen. "Gud skapade Adam och Eva, inte Adam och Steve" osv. Men så vitt jag vet är "Älska din nästa" ett väldigt viktigt budord. Bibeln säger för tusan inte: "Älska din nästa, men skit i de homosexuella!". Och de homosexuella i USA kräver inte att få ett religiöst äktenskap, de kräver bara ett statligt äktenskap. Det är inte mycket begärt.

Och varför ska vi egentligen kalla det homo-äktenskap? Borde det inte bara heta äktenskap, rätt och slätt?

Plugg, plugg och åter plugg.
Vart tog mitt liv vägen? Någon som har sett det flyga förbi?

När jag satt på tåget i Slussen i eftermiddags och väntade på att det skulle avgå, såg jag två duvor som höll på att picka på varandra. Den ena duvan sprang fram och pickade, och backade sedan. Efter det var det den andra duvans tur. Så höll det på ett tag. Jag satt där och roade mig ett tag med att kolla på dem (hmmm... sadist?) när jag kom på att de betedde sig precis som människor gör när vi flörtar. Och jag menar inte att jag pickar på mina flörtingsobjekt. Nej, men även vi gör ett utfall för att sedan backa tillbaka för att observera hur objektet i fråga reagerar. Antingen svarar den på "pickningsförsöket" eller så bryr den sig inte. Fast innan jag hann tänka att "det här var ju ett roligt samband" började fåglarna bli lite för intima utanför mitt fönster. DE HADE FÖR TUSAN SEX MITT I SLUSSEN - MITT FRAMFÖR MINA ÖGON! GET A ROOM!

Jaså, Aime och Matilde har redan köpt min födelsedagspresent...  Jag undrar vad det kan vara!

Som jag hoppas att ni alla är smärtsamt medvetna om kommer jag fylla aderton år den 25:e april, alltså nu på lördag. Jag är otroligt taggad inför detta. Jag tror att jag är totalt förberedd. Jag har ju trots allt:

1. Lämnat tillbaka alla böcker på biblioteket som var försenade.
2. En exakt vetskap om hur mycket jag bör (och inte bör...) dricka.
3. Övat mig i konversationernas fina konst.
4. Köpt lite mer festkläder.
5. Planerat mitt 18-årsfirande.
6. Börjat se några positiva fördelar med att skaffa barn (ta det lugnt, jag har inte slagit i huvudet. Ponera att barnet inte skriker, inte kissar på sig, inte måste klämmas ut från min livmoder, inte tjatar, inte måste underhållas 24/7 och avgudar mig över allt annat. Då kan det ju inte vara så hemskt!)

Nu börjar jag bli lite orolig. Aime, har det hänt något med dig? Ge oss ett livstecken, för tusan! Du vet att det inte är ansvarsfullt att rymma med John M.E till Ibiza; vi har faktiskt skola på måndag. Det kan även bli lite omständligt med det faktum att John M.E är drygt 30 år med fru och barn, och du är blott en 17-årig gymnasist! Och vad tror du att Chris Martin kommer säga om det här?

Som sagt, det känns som om du inte riktigt tänkt igenom det här beslutet.
Kom hem, nu.

Jag har spelat Veckans låt för fullt här hemma de senaste dagarna, så nu har både jag och min lillebror fastnat på den. Frågan är vad som är värst; att jag går runt och sjunger på den eller att min lillebror gör det? När jag sjunger växlar jag tonarter ganska friskt utan att riktigt bry mig om hur det låter, men när lillebror sjunger blir det bara massa mumlanden eftersom han inte kan texten. På de få ställena i låten han tror sig kunna texten tar han i som tusan. Nu går han till exempel runt och sjunger: "I know that she knows that I'm not from Alaska!". Ni som varit trogna fans och lyssnat på låten vet nog att den inte går så. Jag har försökt säga detta ett flertal gånger men bror min är stensäker på att han har rätt.

Rent generellt kan jag säga att det brukar vara en slags tävling mellan mig och brorsan om vem som sjunger minst hemskt. Under vanliga förhållanden vinner han den tävlingen ganska lätt, men annat är det när vi sjunger SingStar! Då sopar jag banan, för jag är så otroligt bra!... Eller, jag ska vara ärlig. Anledningen att jag sopar banan är att brorsan är så otroligt dålig. Eftersom han är kille har han väldigt svårt för att ta tonerna och sjunga texten samtidigt. Han måste fokusera på en av de alternativen; annars fungerar det inte.

Det kan inte vara lätt att vara kille ibland. Jag menar, ni skulle se hur Navid var när vi labbade. Stackars lilla pojke.

Svaret på ledtråd 6 var givetvis i madrassen! Det var slutet på äggjakten för i år. Nu är det bara att vänta tills nästa år... Och tro mig, även när jag är 25 år kommer jag komma hem till mina föräldrar under påsk bara för att få vara med om äggjakten. Jag fullkomligt älskar den.

Nu har vi kommit till den sista ledtråden! Det är oliiiiiiidligt spännande.

Ledtråd 6:
"Lika säkert som ett kassaskåp eller bank tycker många sparare."

Hm, det var alltså ingen som klarade ledtråd 5. Aj aj aj. Så, vad kan det vara?

Jo...

... bredvid Earl Grey-teet!

Åh, ibland är det faktiskt lätt att gilla min lillebror. Nu har han precis gett mig sin gamla skeppar-kavaj som blivit för liten för honom! Den är så snygg! Nu är jag en glad flicka. Jag var bara tvungen att delge mig av min glädje. Kanske använder jag kavajen imorgon, så får ni se en bild på den. We'll see.

Vad, åh vad, hände som gjorde att Aime fick knullrufs mitt under fysiklaborationen? Vem vet? Kanske bestämde sig Aime för att personligen välkomna vår nya fysiklärare Robert? Hm. Frågan är om vi någonsin kommer få rätt svar. Vad är Aimes respons på dessa nya uppgifter?

Nu har vi kommit till den näst sista ledtråden, och den här är en riktig kluring. May the force be with you!

Ledtråd 5:
"Härnäst en ledtråd i fint sällskap. En engelsk greve är närmsta granne!"

Vad var svaret då på ledtråd 4 måntro? Jo, som Aime redan har poängterat var det...

... slutet av Twilight-boken!

Idag och igår var jag, Rosa och Navid på SU och labbade. Jag känner mig så cool när jag går tillsammans med studenterna in på universitetsområdet (sedan att jag ser minst 3 år yngre än alla där, det kan vi strunta i!). Labbtiden har ägnats åt att odla celler, och att sedan försöka döda cellerna, för att beskriva det simpelt. Men det är kul kul kul.